Av skickliga instrumentister må framför allt nämnas violoncellisten Kristoffer Pihlman. Född 1749 blev han 1773 violoncellist i hovkapellet och kvarstod där till sin död d. 21 mars 1780. Philman var en högt ansedd mästare på sitt instrument. “Han var den störste virtuos på violoncell Sverige ägt, och som i ton, delikatess och sann expression överträffade alla de utrikes ifrån kommande mästarne, som här låtit höra sig.“ Ett åminnelsetal över honom hölls av C. J. Hallman.
Av huvudstadens teatrar erhöll jämte kungl. operan blott Stenborgska teatern större musikalisk betydelse. Den gamle teaterledaren Petter Stenborg hade år 1772 bildat en till större delen ny trupp och inrättat en skådeplats på Humlegården, som under namn av “Svenska teatern“ öppnades sommaren 1773. Denna teater var huvudsakligen av folklig art och drog isynnerhet de lägre klasserna till sig. Det övervägande antalet pjäser var parodier och lustspel. De mest omtyckta textförfattarna voro Israel Hallman och Karl Envallson. Man spelade på Humlegården under månaderna maj, juni och juli till oktober eller november ända till år 1780, då en vändpunkt inträdde i teaterns verksamhet. Petter Stenborg efterträddes som ledare av sin son Karl.
Vi ha redan i det föregående lärt känna Karl Stenborg som en framstående sångare vid operan. Det var naturligt, att han som teaterledare särskilt skulle giva stort utrymme åt de lyriska pjäserna. Förut hade talpjäserna varit de övervägande. Karl Stenborg bringade i hop en särskild orkester och arbetade även själv som kompositör för sin scen. Som tonsättare uppträdde han redan tidigt. Vid
