3. Medeltidens kyrkliga musik.
Kyrkomusiken i Norden stod i nära beroende av utlandet och kunde därför knappast utbilda några självständiga former. Likvisst stod den nordiska musikkulturen ej efter den utländska i djup och gedigenhet. Man bemödade sig i allt att följa gällande stadgar för kyrkomusiken i allmänhet.
De viktigaste härdarna för odlingen av kyrkomusik blevo med 1200-talet klostren, i början tillhörande cistercienserorden, sedan även franciskaner- och dominikanerorden. Under 1400-talet överflyglades alla av Birgittinerklostret i Vadstena, genom vilket den speciellt svenska klostermusiken fick ett fast hem, där i någon mån även högre flerstämmig konstmusik odlades.
Den högre musikutbildningen stod dock ej att erhälla i hemlandet. Man fick bege sig till Köln och Paris för att förvärva den högre skolningen, och hela medeltiden igenom hade den svenska musiken mest att lära i den franska huvudstaden.
Den svenska katolska kyrkomusikens tid omfattar i huvudsak blott trenne århundraden 1200—1500, och det blev denna tidsålders kyrkomusik, som vann odling i Sverige vid kyrkor och kloster. De för
