Det senare upptog de sjungna delarna av mässan, antifonariet de sjungna delarna utom mässan. Till dessa båda böcker kom även en bok innehållande sekvenserna. Denna blev dock ofta sammanfogad med någon av de förut nämnda. Ännu en liturgisk hok kunde innehålla musik, nämligen det för den mässande prästen avsedda missalet. Detta upptog i noter endast de utdrag ur allmänna mässan, vilka av honom kunde sjungas.
.jpg)
Koralnotskriften i Gradualet av 1493.
Till sin melodiska beskaffenhet var sängen av två
slag, accentus och concentus. Accentus hade sin mest
utpräglade gestalt i psalmodien eller reciterandet av
psalmerna. Psalmen föredrogs på en ton, endast
vid början och slutet av var sats inträdde mindre
förändringar. Dessa förändringar voro olika allt efter
den vid psalmföredraget föreskrivna tonarten. Med
concentus betecknades den fria melodiska sången.
Inom denna kunna vi åter särskilja två former.
Den ena, som saknade skarpt utpräglad rytm, ägde
en koloraturartat rikt utsirad sång. Till denna hörde
antifonerna och responsorierna. Till den andra hörde
den i rytmen strängare hymn- och sekvenssången.
Den rytmiska formen lämpades efter versmåttet.
Mot slutet av medeltiden blev denna strängt syllabisk.
