Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/331

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

322

Som pianist har Vilhelm Stenhammar varit den mest framträdande. Av andra ha ofta uppträtt: Richard Andersson (1851—1918), Alfred Roth (f. 1870), Sigrid Carlheim-Gyllensköld (f. 1863), Märtha Ohlson (f. 1876), Nat. Broman (f. 1887), Adolf Wiklund (f. 1879), Märta av Klintberg.

Framstående orgelspelare äro: Gustaf Hägg (se förut bland kompositörer), Otto Olsson (se förut). Albert Lindström (f. 1853; organist i Jakobs k. Sthlm 1891), Herman Lindqvist (f. 1878; organist i Västerås 1915).


Under de sist gångna trenne decennierna har ett kraftigt arbete utförts till fromma för kyrkomusiken. Av de mest verksamma personligheterna må nämnas:

Johan Lindegren (f. 1842, † 1908), 1884 kantor i Storkyrkan; framstående lärare; älskade särskilt den äldre polyfonien och stod i detta hänseende Berlinerskolan nära; komponerade själv i den stränga stilen och utgav bl. a. en sonat och en fuga för piano. En stråkkvintett av honom uppfördes 1906. Han redigerade 1881—982 Tidning f. kyrkomusik och utgav en sedan vida spridd koralbok 1905 vilande på årslånga studier. I kommittéen för den nya mässordningen 1894 inlade han stora förtjänster.

Oscar Byström (f. 1821, † 1909) framträdde på 70-talet som kompositör av bl. a. en symfoni i D-moll verkade sedan för rytmiska koraler genom resor och uppföranden i landsorten (1881 ff); utgav: Den svenska psalmsångens mest begagnade melodier 1895, Luthers Kirchenlieder 1897, Profmelodier 1885, Sequenser, antifoner och hymner 1899 (omarb. 1903).

Rikard Norén (f. 1847; kyrkoherde i Torstuna 1901) har nitiskt verkat för den rytmiska koralsången