Sida:Normalupplagan (1911).djvu/229

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

• JOHANNES, 12.

Filippus gick och sade 

det till Andreaa, Andreas och Filippus åter sade det tillJesus.

Men Jesus svarade dem, 

sSgande : Stunden har kommit, att Människoso- nen skall varda förhärli- gad. Zi Sannerligen, sannerli- gen säger jag eder: Om bvetekomet icke faller i jorden och dör, så förblif- ver det allena; men om det dör, sä l>är det mycken frukt.

Den som älskar sitt lif , 

han skall mista det, och den som hatar sitt lif 1 den- na värtden, han skall beva- ra det tiU evigt lif .

Om någon tjänar mig, 

han följe mig; ochhvarest jag är, där skall ock min tjänare vara; och om nå- gon tjänar mig, honom skall min Fader ära.

Nu är min själ bedröf- 

vad, och bvad skall jag sKga? Fader, fräls mig utur denna stund. Dock, fördenskull har jag kom- mit till denna stund.

F^er, förhärliga ditt 

namn. Då kom en röst från himmeln: Jag både har förhärligat det och skall åter förhärliga det.

Då sade folket, som 

(25) Matt. 10, 89. llMrk.8,35. Lak. i 24. <M)Joh.l«,8. 17,21. 1 ^- (81) Joh. 1«, U. ♦,24. (k) T^ é, 17. [Swed.] 8 stod och hörde detta : Bet var ett tordön. Andra sade: En ängel har talat till honom.

Jesus svarade och sade : 

Icke för min skull har den- na röst kommit utan för eder skull.

Nu går dom öf ver den- 

na världen, nu skall denna världens furste utkastas,

och när jag har blif vit 

upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.

Men detta sade han för 

att beteckna, hurudan död han skulle dö.

Folket svarade honom : 

Vi hafva hört af lagen, att Kristus f örblif ver evlnner- ligen. Huru kan du då säga, att Människosonen måste upphöjas? Hvem är denne Människoson?

Då sade Jesus till dem : 

Ännu en Mten tid är ljuset med eder; vandren, medan I hafven ljuset, att mör- ker icke må öfverfalla eder; och den som van- drar i mörkret, han vet icke, hvart han går.

Medan I hafven ljuset, 

tron på ljuset, på det att I mån blif va ljusets barn. Detta talade Jesus och gick bort och dolde sig för dem.

Men ehuru han hade 

(32)Joh.8.U. 8,28. (31) 2 Sam. 7,13. P». 89,30, 37. 110.4. Es. 9. 6f. Hes. 87, 25. Dan. 2, 44. 7,13 f. (35) Joh. 1, 9. 11, 9 f. 225