Sida:Normalupplagan (1911).djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Kr oss ATodt att vara ; låtom oss göra tre hyddor, åt digr en ooh åt Hoees en och åt Elias en.

Ty han visste icke, hyad 

han skulle sägra ; ty de voro förskräckta.

Och en sky kom, som 

öfverskyggde dem, och en röst kom ur skyn och sade: Denne är min älskade Son ; honom hören.

Och när de i detsamma 

sågo sig: omkring, sågo de nu ingen utom Jesus, som var allena med dem.

Och när de stego ned 

från berget, bjöd han dem, att de icke för någon skulle omtala hvad de hade sett, förrän Människosonen ha- de uppstått från de döda.

Och de ftote sig vid det 

ordet, spörjande sinsemel- lan, hvad det var att upp- stå från de döda.

Och de frågade honom, 

sägande: Be skriftlärda säga ju, att Elias måste komma först?

Men han svarade och 

sade till dem: Elias kom- mer visserligen först och återupprättar allt. Och huru är det skrif vet om Människosonen? Jo, att han skall lida mycket och för intet akt^s. ,13 Men jag säger eder. Äfven Elias har kommit, Q)Matk.l,U. 9Petr.l,17. (9) 3ljitt.17.9f. Lok. 9. 35. (11) Mal. l,ft. (12)Eb.68,8. Dftii.9.26. Ps. MARCI, 0. och de gjorde med honom allt hvad de ville, såsom det är skrtfvet om honom.

Och när han kom till 

sina lärjungar, såg han mycket folk omkring dem och skriftlärda, som tvi- stade med dem.

Och så snart allt folket 

fick se honom, vordo de häpna och lupo till och häl- sade honom.

Och han frågade de 

skriftlärda: Hvarom tvi- sten I med dem ?

Och en ur folkhopen 

svarade och sade: Mästare, jag har fört till dig min son, som har en stum ande.

Och så ofta han griper 

honom, rycker han honom, och han tuggar fradga och gnisslar med tänderna och förtvinar ; och jag sade till dina lärjungar, att de skul- le utdrif va honom, och de förmådde icke.

Då svarade han dem 

och sade: O du otrogna släkte! Huru länge skall Jag då vara hos eder? Huru länge skall Jag då fördraga eder? Fören honom till mig.

Och de förde honom till 

honom ; och då han fick se honom, strax slet anden honom, och han föll ned på Jorden och vältrade sig och tuggade fradga. ,7. (13) Matt. 11. U. Lok. 1,17. (ii) Matt. 17, U £. Lok. 9, 37 f. (20) Mark. 1, 06. Ö6