bastarder och mestiser kunna återföras till endera af de rena stamformerna genom upprepade kroaseringar i följande generationer med någon af dem.
Alla dessa anmärkningar äro tydligen användbara på djur, men ämnet är här mycket inveckladt till en del i följd af tillvaron af sekundära sexualkarakterer, men i synnerhet i följd af den vanligen hos ett kön öfvervägande förmågan att på afkomman inprägla sin bild, både vid kroasering emellan arter och varieteter. Jag tror till exempel, att de författare hafva rätt som påstå, att åsnan har en sådan öfvervigt öfver hästen, så att både mulan och mulåsnan mera likna åsnan än hästen, men att denna öfvervigt är starkare hos åsnehannen än honan, så att mulan som uppkommer af en åsnehanne och sto, mera liknar åsnan än mulåsnan, som uppkommer af åsnehona och hingst.
Mycken vigt hafva några författare lagt på det faktum, att det blott är mestiserna, som i karakter icke stå midt emellan sina föräldrar utan mera likna en af dem, men detta händer stundom äfven bastarderna, ehuru, jag medgifver det, vida mindre ofta än mestiserna. Om man betraktar de fall som jag har samlat af genom kroasering bildade djur, hvilka visade största likhet med en af föräldrarna, synes likheten hufvudsakligen inskränkt till karakterer, som till sin beskaffenhet äro nästan monströsa och hafva uppstått plötsligt — såsom albinism, melanism, brist på svans eller horn, eller öfverloppstår, — och icke hafva något sammanhang med karakterer som blifvit småningom förvärfvade genom urval. Plötsliga återgångar till den fulländade karakter som endera af föräldrarna egde böra följaktligen med större sannolikhet inträffa med mestiserna hvilka härstamma från varieteter, som ofta plötsligt bildats och voro halft monströsa till karakter, under det bastarderna uppkommit af långsamt och naturligt bildade arter. På det hela taget öfverensstämmer jag helt och hållet med dr Prosper Lucas, hvilken efter att hafva pröfvat ett ofantligt antal fall hemtade från djuren kommer till den slutsatsen, att lagarna för barnets likhet med föräldrarna äro desamma, vare sig föräldrarna skilja sig mycket eller litet från hvarandra, om de tillhöra samma varieteter eller olika varieteter eller olika arter.
Oberoende af frågan om fruktsamhet eller ofruktsamhet, synes i alla hänseenden finnas en allmän och nära likhet emellan afkomlingarna af kroaserade arter och kroaserade varieteter. Om vi betrakta arterna såsom särskildt skapade och varieteterna såsom uppkomna genom sekundära lagar, skulle denna likhet vara ett oförklarligt faktum, men det öfverensstämmer fullkomligt med den
