Alphonse de Candolle och andra botanister hafva visat, att
sådana växter som hafva en vidsträckt utbredning i allmänhet
erbjuda varieteter, och detta kunde vi äfven vänta, då de äro
utsatta för olika fysikaliska inflytelser och komma i beröring med
andra grupper af organismer, hvilket, såsom vi framdeles få se,
är af ännu större vigt. Men mina tabeller visa vidare, att äfven
inom ett bestämdt begränsadt område de allmännaste arter, det
vill säga, de som förete största antalet individer och som inom
detta område äro mest spridda (hvilket icke får förblandas med
”vidsträckt utbredning” och icke heller med ”allmänhet”), ofta gifva
upphof till varieteter tillräckligt utpräglade för att uppräknas i ett
botaniskt arbete. Det är derföre också de frodigaste eller, såsom
man kan kalla dem, de dominerande arterna — nämligen de, som
hafva den visträcktaste utbredningen på jordens yta och inom
sitt område äro mest spridda och på individer rikast — som oftast
lemna väl markerade varieteter eller, såsom jag betraktar dem,
begynnande arter. Detta skulle vi kunna tänka oss på förhand,
ty då varieteterna måste kämpa med andra invånare i samma
trakt för att i någon mån vinna beständighet, så skola de
redan dominerande arterna vara mest i stånd att efterlemna
afkomlingar, hvilka med några lätta modifikationer ärfva de
fördelar, som satt föräldrarna i stånd att få öfvermakten öfver sina
grannar. Vid dessa antydningar om öfvermakten är dock att
märka, att de blott hafva afseende på de former som kunna
komma i täflan med hvarandra eller med andra medlemmar af samma
klass eller slägte med lika lefnadssätt. Med afseende på en arts
allmännelighet och individantal sträcker sig derföre jemförelsen
blott till medlemmar af samma grupp. Man kan kalla en växt
dominerande, om den är rikare på individer och mera spridd än
andra växter, som lefva under ungefär samma yttre
omständigheter på samma område. En sådan växt blir icke derföre i den
här använda mening mindre herskande, att en vattenconferva eller
en parasitsvamp är oändligt rikare på individer och ännu mera
spridd än den. Om åter en conferva eller en parasitsvamp i
nämda hänseenden öfverträffar sina anförvandter, då är den
dominerande ibland växter af sin klass.
än arterna af de små.
Om man delar de växter, som bebo ett område och äro
beskrifna i en flora, i två delar, af hvilka den ena innehåller arterna
