OKOL. FOREN* EÖBHlffiNDL. N:0 81. Bd VI. Haft. 11. 483 Ur ofvanstående tabeller framgår, att apatithalten i dessa bergarter nästan alkid är öfver 1 % och att den kan uppgå till Öfver 3 % och i medeltal af 6 undersökningar befunnits vara omkring 2 %. Hvad qvantiteten af rutil beträffar, så har den i 4 prof befunnits variera mellan l/2 och 5 % och i medeltal utgöra 2 %, eller ungefär lika mycket som apatiten. Att vid förklaringen af de apatit- och rutil-förande gångarnes bildning helt och hållet lemna dessa förhållanden ur sigte, torde ej vara möjligt. I sjelfva verket ligger det nära att anse gångarnes mineral-innehåll helt enkelt som sekretionsprodukter. Den anmärkning, som kan riktas mot en sådan uppfattning, nemligen att gångarne förhålla sig oberoende af den omgifvande bergarten, i det att likartade gångar förekomma i olika bergarter, har förlorat en del af sin betydelse derigenom, att samma accessoriska beståndsdelar påvisats i dessa olika bergarter, i det att icke blott gabbron, men äfven skiffrarne, visat sig innehålla apatit, rutil o. s. v., om än i mindre mängd. Då vi det oaktadt icke kunna ansluta oss till Langs åsigt sker det derföre, att densamma vid närmare undersökning befinnes e,j kunna förklara alla väsendtliga omständigheter. Den bergart, som vi benämnt dipyr-diorit, skulle enligt Langs uppfattning vara en förvittringsprodukt af gabbrou, hvilket den ögonskenligen icke ar; den är tvärt om i allmänhet fullt sä frisk som gabbron sjelf. Den måste snarare betecknas som en omvandling, vid hvilken sannolikt såväl fysiskt som kemiskt verksamma agentier deltagit, mon agentier af annan beskalien-het än atmosferilierna. Vidare lemnar La.NG'5 uppfattning den omständigheten oförklarad, att ehuruväl gångarne förekomma äfven i skiffrarne, de likväl företrädesvis uppträda i omedelbar närhet af gabbro-massiven eller i dessas kontakt med skiffrarne. Af de gångar, som BRÖGGER och Keusch beskrifvit, förekomma 5 i gabbron och 6 i omedelbar närhet däraf, och alla förekomster, som hafva praktisk betydelse, höra hit.
