Hoppa till innehållet

Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
142

I Lima och Transtrands socknar tilldelades socknemännen ett skogsanslag beräknadt efter 300 tnl. för besuttenhet, af hvilken mark dock en tredjedel skulle afsättas till besparingsskog eller häradsallmänning, att för socknens samfälda ändamål göras fruktbärande. Återstoden bibehöll kronan, och bildades häraf 3 kronoparker, däraf en i Lima om 67,712 kv.-ref skogsmark och 22,574 kv.-ref impedimenter samt 2 i Transtrand om 65,632 kv.-ref skogsmark och 53,338 kv.-ref impedimenter.[1]

I Orsa socken och Hamra kapellag bestämdes skogsanslaget till 250 tnl. per besuttenhet, däraf dock en tredjedel skulle afsättas till besparingsskog eller häradsallmänning. Återstoden bibehölls såsom kronoallmänning, och erhöll densamma en storlek af 328,449 kv.-ref skogsmark och 94,812 kv.-ref impedimenter.[2]

I Älfdalen bestämdes skogsanslaget för reduceradt snesland, hvaraf likasom i Lima, Transtrand och Orsa afsattes en tredjedel till besparingsskog eller häradsallmänning. Återstoden eller 765,800 kv.-ref duglig skogsmark och 269,082 kv.-ref impedimenter bibehölls såsom kronoallmänning.[3]

I Särna socken med Idre kapellag bestämdes likaledes skogsanslaget per red. snesland, hvaraf afsattes 336,000 kv.-ref skogsmark och 197,635 kv.-ref impedimenter till besparingsskog. Återstoden eller 1,606,817 kv.-ref skogsmark med därinom varande impedimenter förklarades vara kronopark.[4]

Såsom allmänna slutsatser af förestående framställning af storskiftes- och afvittringsväsendet i Dalarne torde böra anmärkas, att riksallmänningen i Dalarne genom storskiftet förvandlats dels till enskild skog, dels till sockenskog och dels till kronoparker, att det genomgående grunddraget vid bestämmande af skogsanslagets storlek varit omtanken om jordegendomarnas framtida bestånd och behof; samt att den grundsatsen påtagligen tillämpats, att sedan ett visst skogsanslag tilldelats de enskilde, återstoden eo ipso varit ansedd såsom kronans tillhörighet.[5]

  1. K. Br. d. 8 april 1870 (n:r 48 van der Hagen). Adde a. a. s. 80.
  2. K. Br. d. 19 sept. 1879 (n:r 47 Edman). Adde a. a. s. 87.
  3. K. Br. d. 3 sept. 1885 (n:r 44 Edman). Adde a. a. s. 92.
  4. Adde a. a. s. 99.
  5. Agardh: Försök till en statsekonomisk Statistik. Del II s. 306: »Den grundsats – att all jord, som icke är någon enskilts, tillhör kronan – har alltid varit erkänd uti vår statsförfattning och tillämpas vid upptagande af alla obygda trakter t. ex. ännu i dag i Norrland.»

    Se ock Hjelmérus: Bidrag t. svenska jordäganderättens historia s. 49 o. Linde: Finansrätt s. 80 not.

    Hammarskjöld a. a. s. 7 not, af annan åsikt.