Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
188

Genom odling förvärfvades alltså odaljord, d. v. s. privat jordäganderätt. Detta gäller dock närmast jord, som användes för jordbruksändamål. Jord af annan ekonomisk användning, såsom vattenverk, byggnadstomter o. s. v., förvärfvades medelst arbete. Att arbete likaväl som odling gaf upphof till privat äganderätt, kan man se af uttrycket »oþal vatnværk». Ett vattenverk kunde naturligtvis icke uppkomma genom odling utan arbete, men erhöll i allt fall epitetet »oþal» såsom uttryck för dess beskaffenhet af själfständig privat egendom.

Enskild jordäganderätt uppkom alltså dels genom att bebygga dels genom att nyodla särskilda jordområden.

Det tydligaste stadgande om intäktsrätt å allmänning erbjuder oss Helsingelagen. »Wil han taka til aker ællær æng», heter det, »þa skal han ryþia þre dyssiær», d. ä. en åker så stor, att därpå kunde skördas tre trafvar säd, »ok göra eth hus i fira knutar ok gangi vm tækten, ok mærki tækt mæþ II witnum, ok være þæt laga tak hans». Det för äganderätten grundläggande var det arbete, som erfordrades för åkerns uppodling samt först och främst husets byggande. Därför är ock stadgadt, att vid tvist om bättre rätt till intäkt »hafwi þan wiþz orþ husit giorþæ».[1]

Jämväl rätt till byggande af vattenverk synes hafva varit lika fri, som om intäkt sagdt är, dock med villkor att annans ofvan eller nedan liggande verk ej skadas.[2]

Redan förut är sagdt, att intäktsrätten inom Västmanland och Dalarne på den äldre lagens tid torde hafva varit fri. Äfven här förvärfvades äganderätt till intagan genom odling, såsom framgår af uttrycket: »han ryþir geen ruþu oc bröter geen brytu».[3] Samma frihet torde äfven hafva funnits till anläggning af vattenverk.

Beträffande Västergötland kan man ej med säkerhet afgöra, huruvida intäktsrätten därstädes varit vid tiden för lagarnas tillkomst i deras nuvarande skick fri i afseende å annat än intäkt för anläggning af vattenverk. Härom är stadgadt: »Sa maþer a mylnu stad ær fyrst gær værk a hvat þæt ær hældæ a aldra götæ æng. ællær alþra grænnæ».[4] Byggandet medförde

  1. Wiþ. B. 15.
  2. Ibm 17.
  3. V. M. L. I B. B. 10 § 1. Jmf. II B. B. 21.
  4. Huru myulnu skal gæræ § 2.