förvånad blir man dock måhända, när man kommer till en älf och får se den lilla hästen utan betänkande vada eller simma öfver. Själf får man då så godt man kan akta sig för att bli våt. Är det ej mycket djupt, kan man länge bärga sig genom att lägga upp benen på hästryggen, så framt man ej trillar af vid någon oväntad rörelse af sin gångare. Som bekant, finns det hvarken vägar eller broar på Island, men på hästryggen tar man sig fram öfverallt.
Isländsk bondgård.
(Teckning af E. Nielsen efter fotografi.)
I en bondgård i närheten af Dyrafjord köpte vi en liten häst. »Denna häst,» säger jag i ett bref hem till Norge, skrifvet den 4 juni, »tar jag med för att hjälpa oss vid forslandet af båten och packningen öfver isfälten utanför Grönlandskusten samt, om vi få honom med så långt, till att klöfja våra saker upp på höjden ofvanför stranden. Det är visserligen mycket ovisst, om vi få något synnerligt gagn af honom,
