Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/427

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
390
ÄLDRE FÖRSÖK.

Året därpå, 1878, upprepades emellertid försöket med större framgång, och under löjtnant J. A. D. Jensens ledning utsändes en expedition, som blef en af de intressantaste färderna på Grönlands inlandsis. Till ledsagare hade Jensen sina landsmän kandidaten Kornerup och arkitekten Groth. På Grönland fick han dessutom i sitt följe grönländaren Habakuk. Till utgångspunkt valdes åter Fredrikshaabs isblink.

Man företog två vandringar på isen. På den första, som endast varade en dag, den 3 juli, besöktes nunataken Nasausak (4,710 fot hög), den ena af de så kallade Dalagers nunataker, på isblinkens södra sida. Denna vandring är intressant, emedan den företogs just i den trakt, där Dalager var inne på isen. Då denna emellertid ej befanns gynsam till utgångspunkt för en större isvandring, företogs denna från Itivdlek på isblinkens norra sida.

Expeditionen var omsorgsfullt och i flere afseenden ändamålsenligt förberedd. Provianten var beräknad för tre veckor. Hela utrustningen vägde 400 ℔ (200 kg.) och drogs på tre små slädar (för en man), som vägde litet öfver 20 ℔ (10kg.), voro 5 fot långa och 2½ fot breda. Då man »väntade att längre in i landet träffa på snö, medtogos 4 par skidor och 4 par kanadiska snöskor.

Den 14 juli började vandringen. Utom de ofvannämda tre europeerna och en grönländare, medföljde dessutom de första dagarna en grönländare och tre grönländskor för att hjälpa dem på väg. Den is de mötte var i hög grad ojämn och tung att färdas fram på. Kapten Jensen har själf i sin berättelse (i »Meddelelser om Grönland» h. 1, s. 54 och följande) gifvit en mycket lefvande skildring af de svårigheter och vedervärdigheter af många slag, som fördröjde deras marsch. Bland dessa var äfven den, att de alla i stark grad ledo af snöblindhet. I följd häraf rörde de sig endast fram i korta