Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
54
UTRUSTNINGEN.

när vi kommo till västkusten, om vi ej strax träffade på människor. Ty har man blott hunnit sjökanten och är i besittning af en bössa med något att lägga i henne, finner man väl alltid något att lefva af.

Af vetenskapliga instrument medförde expeditionen följande:

En teodolit, ett utmärkt instrument, förfärdigadt af: instrumentmakar Olsen i Kristiania. Det var dock väl tungt och hade ett icke mycket lättare stativ; men i stället gaf det utmärkta observationer, så väl terrestra som astronomiska. Bäst för dylika expeditioner äro utan tvifvel instrument gjorda af aluminium; vikten skall därigenom betydligt minskas.

En sextant med artificiel horisont. Sextanten var ett litet fickinstrument från Perken, Son & Rayment i London, ett litet fint instrument, som gjorde god tjänst. Till horisont begagnade vi kvicksilfver; middagstiden var det aldrig så kallt, att det höll sig fruset. Då kvicksilfver är mycket tungt, tror jag, att t. ex. olja skulle lämpa sig bättre till horisont.

En pejlskifva med tre kompasser till mätning af missvisning samt till trigonometriska mätningar.

Fem fickkompasser.

Tre aneroidbarometrar från Perken, Son & Rayment i London.

En hypsometer eller kokbarometer med två därtill hörande fina termometrar. Denna barometer tjänar till att noga bestämma rent vattens kokpunkt, hvilken ju som bekant förändras med lufttrycket och följaktligen äfven med höjden. Jag fann denna barometer särdeles bekväm och genom sin obetydliga tyngd synnerligen passande för en sådan expedition som vår, där kvicksilfverbarometern naturligtvis blir alltför tung och svår att transportera.