ÅTTONDE KAPITLET.
ÅTERSEENDET.
Dessa berättelser gjorde ett djupt intryck på min själ. Modet är ett av de största förförelsemedel, mannen äger över kvinnan; är det i följd av vår egen svaghet, och därför att vi själva ej förmå något och ständigt behöva ett stöd? Vad man ock lade greven till last, så var minnet av dessa båda jakter, varav jag själv övervarit den ena, det enda som fäste sig i mitt sinne. Det skall därför icke förundra er, att greve de Beuzevals bild, omgiven av detta bländsken inför en ung flickas själ, förblev intryckt i hennes inbillning, där så få märkbara händelser ännu lämnat sina spår. Också kände jag, då vi, några dagar efter den händelse jag omtalat, sågo tvenne ridande personer komma uppför stora allén till slottet, och man anmälde Paul de Lucienne och greve Horace de Beuzeval, för första gången mitt hjärta slå oroligt vid ett namn. En sky svävade förbi mina ögon, och jag steg upp med avsikt att fly; min mor kvarhöll mig, och dessa herrar inträdde.
Jag vet icke vad jag i början sade till dem; men säkert visade jag mig bra blyg och tafatt, ty när jag slog upp ögonen, voro grevens fästade på mig med ett underligt uttryck, vilket jag aldrig kan glömma. Emellertid övervann jag småningom min tankspriddhet och blev åter mig själv; då kunde jag betrakta och höra honom, liksom jag såg och hörde Paul.
Jag återfann hos honom samma lugna uttryck, samma fasta och djupa blick, som gjort ett så starkt intryck på mig, och dessutom en mild röst, vilken, liksom hans händer och fötter, snarare tycktes tillhöra en kvinna än en man. Likväl antog denna röst, då han livades av något ämne, en kraft, som syntes oförenlig med dess
