Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

150

en fristad i hans eget hem, och hvilka han utbildade till små sujetter, som utförde baletter samt smärre komedier och sångspel. Hösten 1857 förenade han sig med teaterdirektör Gustaf Hessler, som då med sin landsortstrupp spelade på Ladugårdslandsteatern, och framförde där med sina små elever åtskilliga dansdivertissemang. Påföljande höst öppnade han i Wilhelm Davidsons Norra paviljong sin Barnteater, hvars första program 16 november 1858 lydde: 1:o Pas de deux. 2:o La Zingarilla. 3:o La Guitana. 4:o Stor Bolero ur operan "Den stumma från Portici". 5:o "Småstadsfruntimren eller Som man är klädd, så blir man hädd", komedi i en akt af Molière.Anm 6:o Sylphiderna, pantomimbalett i en akt. Börjas kl. 7 och slutas kl. omkring 9 e. m. — Den 16 maj 1859 annonserades sista representationen före hösten, och då teatern 16 oktober åter började sin verksamhet, kallades den "Selinders Elef-theater", hvarjämte de uppträdande fingo titeln mamseller och herrar. Den mest omtyckta pjäsen under denna tid var den af August Säfström bearbetade sångfarsen "Mumbo-Gumbo-Gongong den store", som spelades första gången 28 november 1859 och sedan gick öfver hundra gånger där och sedermera på Ladugårdslandsteatern. Det var en verklig fröjd att se dessa ungdomar med lif och lust agera, det kan jag af egen erfarenhet intyga. Den märkligaste tilldragelsen under teaterns hela tillvaro var väl den vinterafton 1859, då drottning Lovisa med "lilla sessan" och änkedrottning Josefina öfvervoro en Mumbo-Gumbo-Gonggongföreställning. Det väckte naturligtvis på den tiden ett oerhördt uppseende. Hela den förnäma världen och