Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

22

Hjortsberg hade efter Sevelin fått öfvertaga von Saar i »De förtrogne», men genom sin nästan fullkomliga brist på uttryck, minspel och gester förfelade han alldeles den komiska effekt, som finnes i denna roll. Allehanda tyckte det var synd, att han längre skulle spilla sin tid på ett för honom så otacksamt yrke som aktörens. Mellan pjäserna spelade förste violinisten vid k. operan i Paris Prosper Sainton, en talang af första ordningen, som genast tillvann sig en odelad beundran och stormande bifallsyttringar för sin säkerhet, sin eld, sin ungdomskraft och den lätthet, med hvilken han besegrade alla svårigheter.

Den franska truppen, som bestod af nio herrar och fem damer, uppträdde första gången redan på onsdagen, då tvenne enaktskomedier gåfvos, som förut varit uppförda hos oss under namn af »Mannen och älskaren» (le Mari et l'amant) af Vial och »Den första kärleken» (les Premières amours) af Scribe. För att utfylla programmet gafs »Fästmön från hufvudstaden» af de svenska skådespelarna. — Fransmännen kvarstannade hos oss något öfver en månad och gåfvo därunder tjugusex spektakel, bestående af tillsammans fyrtio komedier och vådeviller, de flesta av Scribe. Nästan alla de uppträdande voro verkliga talanger med stor teatervana, förstodo att kläda och föra sig väl och utvecklade ett förträffligt samspel. De behagade därför mycket den finare publiken, som nästan hvarje afton de spelade fyllde amfiteatern och de bägge nedersta raderna. Delcour själf sågs med nöje för sin naturliga verv, trots en viss affektation i tal och åtbörder, som föranledde Allehanda att påstå, det han mycket påminde om den afdöde aktören