Den härliga och dråpeliga Seger
Hans Kongl. Mayst.
Konung CARL Den XII.
Erhållit emot CZAREN af Muskov
MJt sinne giör ibland/ mig hågat och benägen/
At dristigt gå til wägs/ och leta ut den wägen/
Den sällan någon gick/ den illa banat är/
Och ofta/ längre fram/ än min förmågo/ bär.
Förnufftet råder mig om Hiältar tiga stilla/
Men/ i mit tycke/ står/ mit upsåt ey så illa:
När wid en sådan frögd/ som allas hiärtan rör;
Jag ei förtiga wil/ hwad ingen tiga bör.
Et fält där Mars omkring i fullan ifwer rasar/
At blodet strömmar bort/ ell’ lefwrat står i klasar/
Der gny af wapenbrak/ där dån af kulor hörs/
Och ända/ med en hast/ på många tusen görs.
Besynnerlig en Arm den midt i sådan fara
Et äwigt minne/ wil förwärfwa ell’ förswara
En Hiälte/ uti alt med forna Hiältar skyld
Som med beröm och skräck/ tilskifftes werlden fylt.
Det blir för alla dem/ som egna kraffter känna/
Det drygsta ämne/ för den aldrawigsta pänna/
Och werlden råkar knapt i många hundra år/
Et hufwud/ som sig slikt/ med framgång understår.
