Häraf skulle man tro, att den egentliga Politiken, nemligen de yttre förhållandernas, är i samma mån grundligen känd, som flitigt omordad; ty vanligtvis hyllar man mest det man bäst känner. Men — vi böre här ej dölja vår bestämda öfvertygelse, den vi för öfrigt lemne åt sitt öde — sådant är ingalunda förhållandet. Tvertom, under en period af onekligt stigande och mångsidig kultur, är, efter vårt omdöme, Politikens fält ett af de med minsta framgång odlade. Icke så, att det ej ganska mycket plöjes, men der skördas föga. Vi vädje i denna del till läsarens egen erfarenhet. Han inträder i en bildad krets: sådana finnas hos oss i fullt ut lika mått som någorstädes, samt i ett högre kanske, än flerestädes. Der språkas om åtskilliga ämnen. Vettenskaper, vitterhet, skön konst, äfvensom jordbruk, bergshandtering, handel, slöjder, intet föremål är uteslutet: man afhandlar än fredens yrken, än krigets. Den enes djupare insigter i ett, utbytas emot grannens närmare bekantskap med ett annat: hvar och en har något nyttigt att säga, alla något gagneligt att höra. — Nu kommer händelsevis Statspolitiken å bane, och samtalet upplöser sig snart i ett slags Babels förbistring. I denna strides vida mindre om grundsatser än om önskningar, benämda opinioner, af hvilka de flesta synbarligen äro, icke uppfattade, utan emottagna. Då märker man, huru få de äro, som allvarsamt undersökt och afvägt den massa af principer eller erfarenheter, af intressen eller passioner, af vissheter, troligheter, möjligheter, lyckskott, kort sagdt, af orsaker och verkningar, som mer eller mindre ingå i Staternas Politik. Vore väl nu den gissningen så förmäten, att af tjugu i många andra stycken kunnige och upplyste män, dryga hälftens politiska trosläror sammansmälta till ett Tidnings-echo, hvars och ens återljud naturtigtvis lämpadt efter grundtonen i den Jurnal han företrädesvis hyllar? — Nå väl! men Jurnalisterne!.. Vi underkänne visst icke deras förmåga, hvilken, att dömma efter alla de föremål för menskligt vetande som af dem vidröras, borde vara nästan 'poly-historisk. Men med allt detta, hämta de ju sina insigter ur den allmänna bildning som omger dem, och kunna följaktligen, så framt denna råkat att i någon viss kunskaps-art förblifva litet stillastående, icke på samma stråt ha hunnit omätligt långt framom. Så våga vi ock oförgripligen tro, att saken förhåller sig.
Men, huru förklara en ögonskenlig kontrast, den nemligen af så begränsad kännedom, och så vidsträckt deltagande? Vi skola försöka att lemna några bidrag till besvarande af denna fråga.
Tidens lynne är oroligt och misstroget. Allt misstroende hänför sig till intressen, verkliga eller förmenta: tidens politik skulle således tyckas böra bestå i en noggrann beräkning af intressen. Sådan är dock icke dess karakter; och se här, om vi ej irra oss, orsaken. Om misstroendet aflar oro, föder ock oron passion; och passionens bråda hugskott undantränga alltför ofta intressets kalkyler. Tids-politiken faller då utur detta senares inflytelse, in i den förras. Passionen spelar från denna stund hufvudrollen, den hon sällan utbyter mot en underordnad; och glömmom härvid ej en vigtig sanning: de som tala politik, äro gemenligen mera passionerade än de som göra henne.
Deraf härleder sig nu, efter förjagandet af alla tveksamheter, en blind tro, fästad just vid det för eftertankan otroliga; deraf ock en mängd omdömes-irringar, oförklarliga för hvar och en, som ej desto djupare begrundat menniskosinnets fallenhet att bedraga sig sjelft. Man inrättar sitt sätt att se och dömma, efter hvad man med förkärlek önskar; man gör till sannt det man vill såsom sannt anse. Inbillningen, som en ryktbar författare kallat Tokan i huset[1], har aldrig rättmätigare förtjent sitt tillnamn, än i våra dagar. Märkom, huruledes hon, denna toka, är oaflålligen sysselsatt, att i framtidens töckniga rymder upptäcka något bättre än det goda, något nyare än gårdagens nya. För hennes lystnad efter oförsökta fröjder, får sjelfva det orimliga, retelsen af trotsade hinder; och obesegrade svårigheter ikläda sig lätthetens behag. Tiden är henne gynsam: hon skulle tyckas äga öfverflödiga njutningar och af skiftande slag; men inbillningen mättas lika litet som Danaidernas såll fylldes. All öfverdrift är epidemisk. Småningom blir det endast det oformliga, del båla, som tillfredsställer allmänna nyfikenheten. Invand att snart sagdt dagligen få en reform till frukost och en revolution till aftonspis, försmår hon snart den politiska husmanskost som framsättas under tingens och aptitens vanliga förhållanden; hon ratar den, likasom Gastronomen, öfverretad af idel kryddade anrättningar, ej mera finner någon smak i enkla och sunda näringsämnen.
Vände man nu sina blickar ehvart som helst, mot södra eller sydvestra Europa, kanhända ock i andra riktningar, och man skall finna, huru väl dagens Annalister känna denna sinnesstämning, och i hvad ymnigt mått den begagnas. Hvar och en drager fördel af en så kallad konjunktur, i affärer, i handel, i all slags industri. Och i sanning: det ligger någonting både industriellt och artistiskt i den periodiska litteraturen. Derföre, ju bjertare konturer, desto högre spänd uppmärksamhet; och proportionerna bli öfvernaturliga: ju mörkare färgläggning, desto mera sympati med humöret eller passionen (hvaraf målaren ock kan äga sin andel); och taflan blir starkt skuggad. Vi tala mindre om vissa detalj-inkorrektioner; de äro ofta följden af ett påskyndadt arbete. Tiden är alltid kort för en Nuvellist. Medtäflarne i yrket äro många; ingen vill vara den sista, ingen unnar gerna öfverdriftens höga kolorit åt en rivals pensel; och fråga blir ej mer om hvem som snarast skall meddela del sannaste och bästa, utan det för tidssmaken mest retande, kittlande, stickande.
Så uppkomma småningom romantiska annaler for tiden, och en romanesk politik för dagen. Det sagda och idkeligen omsagda vinner häfd; man tror det man ständigt hör, man fäster sig vid hvad man dagligen läser. De lokaliteters större afstånd, der det mesta händer eller hetes hända, bidrager ock till spridande af många villfarelser. Äfven i denna punkt kunna vi vädja till våra läsare. Mången af dem har rest, för sin bildning, sina affärer, sina nöjen: likgodt. Under dylika färder riktar hvar och en gerna deltagande blickar på hemlandet; han finner ock ofta nog nyheter derifrån, slumpvis inkastade i främmande tidningsblad. Jemföre han dessa nyheter med de direkta och säkra efterrättelser som meddelas honom af hemmavarande fränder och vänner. Han skall då af egen erfarenhet öfvertygas om den makalösa lättsinnighet med hvilken man både gör och omgör samtidens historia: han skall en gång för alla ha lärt sig bedömma den grad af tillit, som en del Nuvellister äga rätt att påkalla för sannfärdigheten af deras uppgifter, eller för säkerheten af deras omdömen. Nå väl, det som ofta händer annorstädes, kan det ej någon gång hända här?
Vi nämnde omdömen, och med afsigt, ty de äro af än högre vigt än blotta berättelser. Tiden uppdagar, förr eller senare, de faktiska oriktigheterna; tiden stadgar ej sällan vissa omdömets villfarelser. Den ena af dessa ympas på den andra; de sammanflätas liksom grenar, till inbördes stöd, och småningom uppreses en hel lärobyggnad, icke illa timrad ofvan jord, men grunden hvilar på jäs-lera. Allt användes till dennas, icke befästande men betäckande; blandning af verklighet och fantasmagori, af skarpa vågsatser och af len logik. Det tvistiga förvandlas till axiom, det bevista förkastas med maktspråk; och den som sagdt sista ordet (hvilket just är periodiska pressens natur-privilegium), blir den som har, eller korrektare, som får rätt.
Sådan är alltid gången, sådana ofta följderna af politiskt kannstöperi. Dermed förblande vi ingalunda medborgares naturliga och varma deltagande för allt hvad som rörer fäderneslandets, vare sig inre frihet eller yttre säkerhet och sjelfbestånd; ty vi tro fullt och fast, att eho äger sann känsla för helgden af dessa föremål, bedömmer dem ock rätt. Vi tala endast om inbillningens hit- och ditsväfvande utan säker utgångspunkt, om lynnets oroliga förespeglingar utan klar synkrets: vi tala om de irringar, som härledas från bristande sakkännedom, eller från förvridning af händelserna, eller från misstydning af deras ursprung, eller från förtegenhet af deras fullständiga sammanhang. Detta och dylikt är hvad vi benämne Politiskt Kannstöperi. Huru undvika att deraf dåras? Vi känne ej mer än ett medel, — det, att icke lyssna dertill. En med vox et verba utrustad kannstöpare kan göra många dûper; är det ock ofta nog sjelf. Men den blir det icke, som lugnt hör och sansadt läser; som ej söker sina efterrättelser från ett håll utan från alla; som tänker sjelfständigt, och med oväld forskar efter de intressen, hvilka ej sällan ligga förstuckna bakom passionerna; som ändtligen, efter inhämtande af all den upplysning han kunnat förvärfva — då först pröfvar sjelf, och sjelf dömmer.
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium gör vetterligt: Hos Kongl. Kollegium har Styresmannen för Carl Gustafs Stads Gevärs-Faktori, Hr Öfversten m. m. J. Palm anhållit om Patent å åtskilliga af honom tillvägabragte förenklingar och förbättringar af Ångmachiner, å hvilka uppfinningar Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat ritningar samt en så lydande beskrifning.[2]
"De förenklingar och förbättringar undertecknad tillvägabragt uti Ångmachineriet, och hvarpå begäres Patent, bestå hufvudsakligen uti:"
1) "Ångpannans ersättande med Tackjerns-cylindrar, hvaraf den ena värmes uti en för detta ändamål afsedd ugn. Enligt rykte skall denna förändring vara verkställd i England och der användas på ett större Ångfartyg."
2) "Pistornstångens utbyte mot vefstakar, som verka direkte på axeln, hvarigenom kraften ledes till det gående verket."
3) "Uteslutandet af mångfaldiga kostsamma delar, som erfordras å de vanligen begagnade Ångmachinerna."— — — — — — — — — — — — — — — —
- J. Palm.
Hvarjemte Sökanden, uti sin till Kongl. Kollegium ingifna ansökning i afseende på berörde uppfinningar anfört: att besparing af rum och bränsle åstadkommas genom Ångpannans utbyte mot Cylindrar, hvaraf den ena i en dertill lämpad ugn upphettas och mottager en mindre vattenstråle, som genast till ånga förvandlas, och den andra, liggande på ugnen, genom ett ej allt för trångt rör, upphämtar och samlar å nyo, samt genom ett annat rör och vanliga ventiler inleder densamma i ång-cylindern; att emedan ej mer ånga genereras, än som för hvarje piston-slag erfordras, eller åtminstone obetydligt derutöfver, den i ugnen varande Cylinderns hetta ej kan vålla skada; att i följd af ångpannans uteslutande, jemte öfriga machineriets förenkling, priset kan så betydligt nedsättas, att äfven mindre verkstäder, som äro i behof af en drifvande kraft, kunna med ångmachiner förses, äfvensom Sökandens förenklade machiner kunna med fördel användas vid tröskverk, tegelslagerier, slipverk samt på större och mindre ångfartyg, ända till små jollar, å hvilka sistnämde deras begagnande skall vara så mycket vigtigare, som lastrummet ökas genom pannans ersättande med cylindrar.
Och har Kongl. Kollegium med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834, härigenom velat tillägga Hr Öfversten Palm Patent under fem (5) års tid, å de uti ofvan intagne beskrifning omförmälde förbättringar å Ångmachiner, så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket, förfärdiga och begagna så beskaffade förbättrade ångmachiner, samt begagnandet deraf på andra öfverlåta. Dock är härvid att iakttaga:
1) Att innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjordt genom införande deraf till hela dess innehåll Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar;
2) Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka att den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, varit här i, Riket känd och begagnad, innan Patentinnehafvaren sin Patentansökning till Kongl. Kollegium ingaf, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget, att, inom Sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången, i Stats-Tidningon infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla; åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämda tid, äger vidare talan derå ej rum.
3) Att Patent-innehafvaren bör, vid påföljd af Patent-rättens förlust, så väl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga, att densamma fortfarande begagnas.
I öfrigt äger Patent-innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande tillverkning tillgodonjuta de förmoner och rättigheter, hvilka Fabriks-idkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse hvad de rörande Manufakturerne gällande författningar innehålla.
Skulle Sökandens Patent-rätt genom arf eller hvad laglig afhandling som heldst, till någon annan inom Sverige bosatt välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834 äro enlige, sedan likväl den nye innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.
Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att den nu patenterade tillverkningen är ny och här i Riket obegagnad eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 30 November 1835.
- C. D. Skogman.
- A. P- von Sydow.
- E. W. Brandel.
- Joh. Ad. Leijonmark.
- O. E. Bergius.
- F. N. Borelius.
Medelst Nådig skrifvelse af den 21 sistlidne November har Kongl. Maj:t förklarat, det Svenske och Norrske vice Konsuln i Wismar skall vara berättigad, att för Certifikater, som jemlikt Kongl. Brefvet af den 11 Oktober 1804 af honom meddelas å de bevis, magistraten derstädes utfärdar för Wismarske till Svenska hamnar afgående fartyg, hädanefter uppbära en lösen af Två R:dr Hamb. B:ko, utan afseende å fartygens större eller mindre lästetal; kvilket Kongl. Kommerse-Kollegium härigenom skolat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 12 Januari 1836.
Sedan Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 9 Maj sistledit år täcktes bifalla den af Intressenterne uti Höganäs Stenkols-Verks nya Bolag beslutade ändring i 1 Art. 3 §. af Bolags-Reglorne, att tiden för den årliga ordinarie Bolagsstämman framflyttas från Februari till Mars månad; så varder Verkets Hrr Intressenter härigenom kallade, att till innevarande års Bolagsstämma sammanträda här i Stockholm, Lördagen den Tjugusjette (26) nästkommande Mars, kl. Elfva (11) f. m., å det rum, som närmare den utsatte tiden skall i Tidningarne tillkännagifvas. Stockholm den 7 Jan. 1836.
- Direktionen.
Nedannämde Deposition, som i Jönköpings Läns Landt-Ränteri qvarstått i fulla Tio år, varder, i följd af Höglofl. Kongl. Stats-Kontorets Skrifvelse den 29 Oktober 1828, härigenom uppsagd till återlyftning, derom vederbörande inom natt och år från denna kungörelses datum skall härstädes hos Konungens Befallningshafvande sig anmäla, med företeende af det utfärdade Depositions-beviset samt den Dom eller det Utslag eller annan handling, som bestyrker ägande-rätten till ifrågavarande deposition; kommandes, efter nämnde tids förlopp, så vida detta föreläggande icke hörsammas, medlen att till Kongl. Stats-Kontorets remitteras, nemligen: 1825, Nov. 15, af Johannes Wahlman och Anders Andersson i Bjädesjökull samt Daniel Jansson i Tåndemåla, Myresjö Socken, nedsatt af Östra Härads Tings-Rätt ådömd kostnadsersättning till Greta Nilsdotter i Tåndemåla 3 R:dr 32 sk. Banko. Jönköpings Lands-Kontor den 19 December 1835.
- C. G. Bergenstråhle.
- P. H. Landegren.
Å Trehundra Ris ordinärt Tryckpapper, som innevarande år komma att för Rikets Ständers Riksgälds-Kontors räkning upphandlas, emottagas, intill slutet af nästkommande Februari månad, förseglade anbud hos Kommissariatet i nämnde Kontor; börande detta papper, kostnadsfritt för Riksgälds-Kontoret derstädes Levereras inom de tider, som uti skeende reqvisitioner varda bestämde, och erhålles betalningen för detsamma efter behörigen fullgjord leverans. Stockholm af Rikets Ständers Riksgälds-Kontor d. 7 Jan. 1836.
Notifikationer.
ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.
= Enligt Bräkne Härads-Rätts beslut, varda afl. Mjölnaren Håkan Gertonssons, i Åryd, Borgenärer kallade, att före kl. 7 e. m. å andra Rättegångsdagen af nästa års Lagtima Vinter-Ting deras fordringar styrka och bevaka, på sätt Konkurs-Lagen föreskrifver. Hoby Tingsställe den 2 Oktober 1835.
- C. G. Trägårdh,
- Domhafvande.
= Enligt föreskriften uti Kongl. Kungörelsen af den 18 Dec. 1823, har Skara Rådhus, uppå min ansökan, genom beslut af den 14 dennes, kallat, och förelagt alla de Fordringsägare, som uti de från C. J. Flygare den 10 April 1833 exekutivt försålde Tomtlotter N:ris 49 en half, 50 en tredjedel och 51 en hel, med åbyggnader, belägne vid Gunnar Månsgatan här i Staden, ägt inteckningar, för hvilka de alldeles icke eller endast till någon del af köpeskillingen erhållit liqvid, att inom en månad efter det Kungörelsen om detta beslut finnes i allmänna Tidningarne tredje gången införd, inför Rådhus-Rätten anmäla, huruvida något är att påminna emot deras inteckningars dödande, vid äfventyr, att Rådhus-Rätten, oansedt att original-intecknings-handlingarne icke skulle företes, öfver deras dödande meddelar utlåtande; hvilket till vederbörandes efterrättelse kungöres. Skara den 19 December 1835.
- J. G. Sandahl.
FÖRMYNDARE-FÖRORDNANDEN.
= Att Norra Åsbo Härads-Rätt medelst beslut den 26 Oktober innevarande år, förklarat Drängen Pål Bengtsson i Harbeckshult omyndig, samt till hans Förmyndare förordnat Bonden Bengt Johansson i Skogen; sådant varder Författningarna likmätigt kungjordt. Engelholm den 24 Dec. 1835.
= Att Bjäre Härads-Rätt, genom beslut den 18 dennes förklarat Anders Pålsson och dess Hustru Gunilla Svensdotter, i Ugglehult för omyndige, samt till deras Förmyndare förordnat Nils Pålsson i .Mellan Århult; sådant varder Författningarna likmätigt kungjordt. Engelholm den 24 Dec. 1835.
= Att Skånings Härads-Rätt den 17 November 1835 ställt vansinnige Drängen Olof Johansson på Tån Ottum under Anders Olofssons i Stommen derstädes Förmynderskap; varder härmed kungjordt.
- På Embetets vägnar,
- J. G. Richert.
= Att Sunnerbo Härads-Rätt, genom utslag denna dag, efter hans derom gjorda begäran, ställt Per Bengtsson i
