Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-30.djvu/1

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 24. Lördagen Den 30 Januari 1836.


Meteor. Obs. Den 29 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 24,56, 1 gr. blidt, SW. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 24,52, 1/4 gr. kallt, W. mulet. — Den 30 Jan. kl 6 f. m. Barom. 24,61, 1 gr. kallt, SW. mulet.

Icke-Officiell Afdelning.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

Kejserlige Ryske Generalen en Chef m. m. Herr van Suchtelen, som, den 18:de dennes, härstädes aflidit, har i dag, middagstiden, blifvit begrafven, uti Adolf Fredriks kyrka, under iakttagande af all den militäriska hedersbevisning, som tillkommer en Riddare af Kongl. Serafimer-Orden.

= Rörande begagnandet af varm-lufts-apparat vid jern-smältning, hafva nedanstående underrättelser blifvit utaf Jern-Kontoret meddelade, från en dess Korrespondent i England, daterade London den 23 Oktober 1835:

Af de senaste underrättelser från Sverige, har jag med glädje funnit, att införandet af varmlufts-apparater vid våra masugnar börjat blifva allmännare, än jag vid min utresa ens kunnat ana. Men som jag äfven hört, det en och annan Bruksägare ännu skall vara tvehogsen i anledning af ett rykte, att varma luften här i England skulle befunnits hafva ett menligt inflytande på jernets beskaffenhet, vill jag i största korthet meddela hvad jag derom under min härvaro erfarit, hvilket kanske i någon mån torde bidraga att skingra tviflet.

Första idéen om varma luftens användande vid smältverk framkastades af Ch:s Macintosh Esq. då han var sysselsatt med sina försök att cementera stål, genom glödgning i kontakt med kolbunden vätgas, hvilken erhålles genom distillation af stenkol, och numera användes i så stor mängd till upplysning af gator och salubodar i snart sagdt hvarenda liten stad i England, samt i några af de betydligaste på Kontinenten. Han var dervid i mycken beröring med M:r Beaumont Neilson, Direktör af det stora Gasverket i Glasgow, och denne, som har under sin disposition Gas-Kompaniets verkstäder, och vid pass 100 arbetare (hvilka han vet att nyttigt och instruktift sysselsätta på deras lediga stunder, dels med kemiska experimenter, eller förfärdigande af små maschin-modeller, och dels med föreläsningar öfver ämnen hörande till allmän bildning, framställde på ett för dem fattligt språk), uppsatte i en klensmedja en liten ässja af eldfast tegel, samt, emellan denne och den vanliga bälgen, en värm-apparat af jernplåtar, och började dermed experimentera. Det dröjde ej länge innan han märkte, att i denna ässja kunde nedsmältas större qvantiteter tackjern, samt malm reduceras med större lätthet, med varm än med kall luft. Han kunde dock ej från dessa försök i smått, sluta till förhållandet i stort, utan kommunicerade saken med M:r Wilson, Inspektör på Clyde Ironwork i grannskapet af Glasgow, och denne, enthusiasmerad af idéen, utverkade tillstånd af Bruksägaren M:r Dunloss, att vid en af masugnarne vid Clyde få uppsätta en värmapparat. Då saken nu äfven visade sig fördelaktig i stort, oaktadt den första apparaten var så konstruerad, att luften ej kunde fås mer än 100° varm, uttogo desse Hrr Macintosh, Neilson, Wilson och Dunloss patent på uppfinningens uteslutande begagnande i 15 års tid, men öfverlåta sin rättighet till hvar och en, som vill betala dem en afgift af i sh. Sterling per ton tillverkadt tackjern, ungefär 6 sk. Sv. B:ko för ett Sk℔. T. W.

Felaktigheterna af den första apparaten blefvo snart upptäckta, och inom ett par år så afhjelpta, att kolåtgången nedsattes till 3/8 af hvad den förut varit med kall luft. Vid Clyde var nemligen 1829 med kall luft tillverkningen 6000 tons tackjern med åtgång af 48,000 tons stenkol; 1833 deremot tillverkades 12,000 tons tackjern med en åtgång af endast 36,000 tons stenkol. På intet annat ställe har ett så fördelaktigt resultat vunnits, och felaktiga tillställningar hafva till och med vållat att patentafgiften och omkostnaderna för apparaten öfverstigit behållningen. Dessa bruksägare, som gått miste om den vinst de sjelfve påräknat, och ej unna andra hvad de ej veta sjelfve förvärfva, hafva helt beskedligt öfvergifvit methoden, under påstående att de funnit den hafva menligt inflytande på jernets egenskaper. Andra, hvilka uppsatt apparater efter de förbättrade ritningarna, hafva inbillat sig att de ej skulle kunna tvingas till patent-afgiften, förmenande att denna endast kunde fordras för den primitiva felaktiga apparaten; men då patent-innehafvarne lika fullt yrkat sin rätt och gjort den gällande, hafva de hellre öfvergifvit hela tillställningen, än att handla inkonseqvent och betala en afgift, som de satt sig i sinnet att icke betala. Desse finna också ingen bättre orsak att skylla på, än jernets försämrade beskaffenhet.

Att ugnsgången blir betydligt förändrad, då varm luft appliceras, är ganska naturligt; men att i synnerhet begagnandet af råa stenkol, i stället för afsvaflade, som förut ansågos nödvändiga, har gjort en verklig revolution i hela masugnsväsendet, och måste hafva ett väsendtligt inflytande på tackjernets egenskaper, kan icke undfalla någon, som har den ringaste kännedom om stenkol och deras vanliga oarter. Ovana hos arbetarne, och en ofta otrolig okunnighet i handteringen hos förvaltarne, hafva också mången gång bidragit till ett ofördelaktigt resultat, och någon af dessa båda omständigheter, eller kanske båda tillsammans, torde bäst förklara förhållandet vid ett verk, hvarest man påstått sig icke kunna fullgöra en leverans till kronan af projektiler, om man ej händelsevis haft ett litet lager qvar af gammalt kallluftsjern. Hvarenda pjes, gjuten af varmluftsjern, påstods vara otät på ytan, och följaktligen icke ens kunna anmälas till approbation.

Slutligen kan jag ej undgå att här nämna hvad en af Londons förnämste Ingeniörer yttrade i detta ämne, då jag för några dagar sedan derom talade med honom:

"Det vore önskligt, att försök ju förr dess hellre komme att anställas, till afgörande af varmluftsjernets större eller mindre styrka i gjutna pjeser, än kalluftsjernets. Ehuru jag egentligen icke hyser något misstroende till det förra, förbehåller jag mig dock alltid dessförinnan, att få pjeser, som fordra påkänning, gjutna af kallluftsjern. Jag har varit van att behandla dessa från min barndom, och vet då hvad jag har under händer."

Att detta yttrande icke innefattar det minsta ofördelagtigt för den nya methoden, utan blott en berömvärd försigtighet hos en man, som ej vill riskera sitt goda rygte, inses lätteligen. Då jag föröfrigt, oagtadt sorgfällig efterfrågan, ej kunnat få en enda grundad uppgift om varma luftens, skadlighet, och deremot bestämdt vet, att nya apparater dageligen uppsättas, och det ej är osannolikt att just desamme, som nu ifra emot methoden, sjelfve komma att bli dess ifrigaste anhängare efter patenttidens slut; så tror jag mig kunna försäkra, att rygtet om varma luftens menliga inflytande på jernets beskaffenhet här i England saknar grund, och skulle för öfrigt tro, att om det än vore aldrig så grundadt hvad England beträffar, der största delen af tackjerns-tillverkningen numera sker med råa stenkol, så kan deraf intet slutas till förhållandet hos oss, hvarest endast trädkol begagnas. Att vi derföre böra handla sjelfsländigt, hvad denna sak beträffar, och stadga omdömena om varma luftens inflytande på jernets egenskaper i enlighet med hvad i denna väg blifvit gjordt af nitiske och förtjenstfulle män inom fäderneslandet, är dens oförgripliga tanka, som med en varm önskan för vår jernhandterings uppkomst, här anspråkslöst meddelat sina tankar i ett ämne af så stor vigt.

Ö.

STIFTS-UNDERRÄTTELSER.

Upsala. Utfärdade fullmakter: den 12 sistl. December, för konstituerade Apologisten vid Gefle högre Lärdomsskola, Mag. C. R. Stjernsten, å ett Kollegat derstädes; samt för V. Collega Scholæ i Gefle, Mag. L. Landgren, å Apologist-beställningen vid Upsala Katedral-skola.

= Genom fullmakt af den 12 dennes, har H. K. H. Akademi-Kanslern i Nåder utnämt Theol. Docenten och Licentiaten, Mag. Carl Jonas Almqvist, till Andre Theol. Adjunkt vid härvarande Universitet samt Kyrkoherde i Præbende-pastoratet Näs.

Linköping. Utfärdad fullmakt: den 16 sistl. December, för Komministern Mag. P. Engstrand, att vara Kyrkoherde i Dalhems föramling.

Skara. Utfärdade fullmakter: den 2 Dec., för Kapellpredikanlen H. J. Thorssén, å Hassleds Sacellani; den 12 Dec, för V. Komminister G. F. Bruno å Skarstads Pastorat, och för Collega Scholæ J. Siberg å Rektors-sysslan vid Borås Stads Skola.

= Testamentarisk disposition: af framlidne Prosten Nils Cleander och hans äfven aflidna Enka, Inga C. Wettergren, å 2,000 R:dr Banko, hvaraf årliga räntan skall fördelas mellan sex fattiga, faderlösa, dygdiga Prest- eller andre Ecklesiastike mäns döttrar, samt 50 R:dr Banko, hvaraf räntan tillfaller den bland Lektorerne, som Skara Dom-Kapitel utser att förvalta denna disposition.

Strengnäs. Utfärdade fullmakter: den 28 Dec., för Komministern U. W. Hallström, å Kyrkoherdebeställningen i Husby Oppunda församling; samt för Skoleläraren L. A. Thavenius, att vara Kyrkoherde uti Bjärlunda pastorat.

Westerås. Utfärdade fullmakter: den 7 Dec., för Rector Scholæ J. Thalén, å Komministraturen vid Köpings stads- och landsförsamlingar; för Rector Scholæ O. Bergström, å Kohlbäcks Sacellani; och för Pastors-Adjunkten A. Westré, å Odensvi Sacellani; samt den 22 Dec., för Prosten Mag. O. Senell, å Kontraktsproste-beställningen i Rättviks Kontrakt.

Götheborg. Utfärdade fullmakter: den 16 Dec., för Vice Kollega Mag. C. Thunberg, att vara Kollega vid Götheborgs högre Lärdomsskola; och den 30 Dec., för S. M. Adjunkten B. A. Törnblom, att vara Komminister i Fägereds pastorat.

Calmar. Utfärdad fullmakt: den 28 Dec., för Gymnasii-Adjunkten Mag. C. O. Sjöberg, att vara Matheseos Lektor vid Calmar Gymnasium.

Carlstad. Utfärdad fullmakt: den 2 Dec., för Vice-Pastorn Mag. E. G. Groth, å Tyksmarks Sacelani.


UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Frankrike.

Paris d. 6 Jan. Den å Deputerade Kammarens vägnar till H. M. Konungen aflemnade Adress, till svar å throntalet vid Kamrarnes öppnande, var af följande innehåll:

"Sire! Deputerade Kammaren, såsom en trogen tolk af landets önskningar och behof, lyckönskar sig att få till Eders Maj:t frambära uttryck af tillfredsställelse och hopp. En djup fred råder i Staten, och Frankrike litar på dess varaktighet. Under det att denna trygghet stadgar vår inre förening, försäkrar den allt mer och mer vår makt utom oss. Lyckligt det land, som, i så hög grad, återvinner känslan af sin styrka, då alla dess önshningar äro för freden!

"Denna lyckliga belägenhet bör tillskrifvas tidens verkningar och det allmänna begreppets framsteg, hvilka besegrat de brydsammaste omständigheter. För icke längesedan såg Frankrike ännu den allmänna ordningen och våra institutioner i strid med faktionernas ihärdiga bemödanden. För att försvara dem, Sire! har Eders Maj:ts regering endast åkallat lagarnas kraft; och vi fröjde oss att, med E. Maj:t, erkänna de lyckliga verkningarne af de lagstiftningsåtgärder dem de konstitutionella myndigheterna vidtagit. Öfverallt biträdde af det sunda National-omdömet, hafva de återställt aktningen för ordningen och den allmänna sedligheten; anfallen mot Fursten och landets konstitution hafva upphört, och de gode medborgarnes förtroende förenar sig kring dessa stora, hädanefter oantastliga intressen.

"En för hågkomsten bedröflig katastrof har åstadkommit bestörtning inom fäderneslandet; den skall endast hafva bidragit att ådagalägga Konungens storsinthet och Frankrikes kärlek; och Försynen, som vakar öfver dess öden, har synbart skyddat de dagar, dem E. Maj:t ägnat Nationen såsom dess dyrbaraste arfvedel.

"Sire! E. Maj:ts Kongl. familj har äfven sin del i fäderneslandets förhoppningar. Edra söner hafva tillbragt sina första år med våra, och vi återfinne dem nu i lägren midtibland vår käcka ungdom. På denna ädla jemlikhet i mödor och faror, igenkänner Frankrike sin nationalkarakter och den dynasti det åt sig utvalt. Det har icke utan rörelse sett den äldste af sina Prinsar deltaga i vår Krigshärs mödor och vådor; och sedan Kammaren delat Ers Maj:ts rättvisa oro, är den berättigad att äfven taga del i Eder tillfredsställelse såsom Konung och Fader. Den hoppas: Sire! att thronarfvingens vistande i skötet af vara Afrikanska besittningar, skall bidraga att upplysa Ers Maj:ts regering om de tjenligaste medel att, i afscende på dem, förena civilisationens önskningar med Frankrikes sanna intressen.

"Civilisationens första behof, Sire! är fred och vi hafva, med liflig fägnad af Ers Maj:t emottagit försäkran om det tillfredsställande skick hvaruti våra förhållanden till utrikes makter sig befinna. Denna lyckliga samdrägt ingifver oss den förhoppning, att, i öfverensstämmelse med Stora Brittannien och de makter, hvilkas intressen äro förenade med våra, Ers Maj:t skall kunna återställa den för fredens bibehållande så nödvändiga Europeiska jemvigten och att dess första underpant skall blifva bibehållandet af den åldriga, genom traktaterne försäkrade, Polska nationaliteten.

"Frankrike, Sire! lemnar föredömet af redlighet i löftens uppfyllande.

"Ers Maj:ts regering har, på Spanska gränsorne, vidtagit nödiga åtgärder för fullgörandet af traktat af den 28 April 1834. Kammaren gör uppriktiga önskningar att dessa åtgärder, fortsatte med en vaksam ståndaktighet, må medverka till den inre fredens återställande inom halfön och till stadgandet af Drottning Isabella II:s thron.

"Kammaren beklagar, likasom Ers Maj:t, att traktaten af den 4 Juli 1831 icke ännu kunnat bringas till fullständig verkställighet; den har, uti Stora Britanniens vänskapliga bemedlings-anbud, sett ett nytt vedermäle af det förbund som förenar de begge länderna. De uti en nyligen utfärdad Akt innehållne