ton, med en djup och öfverskådande insigt af grundsatserna för en Regering; såsom en man, hvilken är värdig att vara chef för en Ministèr, emedan han känner hela vidden af det ansvar, som denna titel ålägger honom. Vi kunna ej förstå, huru man i vissa fall kunde visa sig ogilla de grundsatser, som af Hertigen af Broglie blifvit följda, icke allenast med hänseende till den representativa regeringsformen, utan med hänseende till alla regeringsformer i verlden. En Regering låter icke tänka sig utan enhet i besluten hos de personer, som äga makten i händerna, åtminstone i frågor af allmännare vigt. Det tillhör i första rummet Chefen för Kabinettet att underhålla denna enhet, att återställa den, när den blifvit rubbad, och, om detta icke vill lyckas honom, återstår det honom att förklara Kabinettet för upplöst.
Alla de, som upprigtigt älska den representativa Regeringsformen och friheten, alla de, som icke betrakta den, endast som en leksak eller som ett medel för tillfredsställandet af deras passioner, alla dessa skola skänka sitt bifall åt Hertigens af Broglies vältaliga och kraftfulla yttranden.
Ännu återstod för Styrelsen eh pligt att uppfylla efter det uppträde, som ägde rum sistledne Thorsdag, den, att bestämdt förklara, huruvida den vore sinnad att låta propositionen angående räntebetalningarna gå sin gång eller förfalla. Genom Hr Konselj-Presidenten har Styrelsen tillkännagifvit, att dess orubbliga afsigt vore att icke detta år till granskning framlägga propositionen, och, i fall ändå ämnet bragtes å bane af någon ledamot inom Kammaren, använda hela sin förmåga, för att få det att förfalla. Styrelsen har nekat att för de kommande åren ingå i några förbindelser. Det är, uteslutande, orsaker, förestafvade af billighet och kärlek till det allmänna bästa, som kommit Regeringen att fatta detta beslut. För vår del gå vi ännu längre, som man vet, och vi återtaga icke ett ord af hvad vi yttrat. Ministèren och Kammaren må tro oss eller icke, men saken lönar likväl mödan att noga och länge eftertänka.
Innan man störtar så många familjers sjelfbestånd och bergning i denna förvirrade oreda, måste man, mera än en gång, tänka på hvad man företager sig. Må man påminna sig de klagomål som höjdes år 1824! Oppositions-pressen skonade, om vi icke missminna oss, ej en gång Lafitte. I dag hafva icke explikationerna gått så långt. Regeringen och Kammaren hafva, icke utan skäl, ej velat på förhand ingå i behandlingen af en fråga, som väcktes af en händelse, och hvars hela giltighet försvann, så snart den person, som dertill gaf initiativet, trädde tillbaka. Sedan Ministèren nu mera skiljt sin ansvarsskyldighet från Hr Humanns, kan man icke rimligtvis begära mera af densamma, och det är icke genom en händelsevis väckt, oförutsedd diskussion, genom en dagordning, som dylika frågor afgöras. Kammaren har också helt och hållet varit af samma tanka." (Journ. des Débats.)
Paris den 23 Jan. Den uti Monitören af denna dag införda artikeln om resultaterna af expeditionen till Mascara, innehåller hufvudsakligen: "att dessa resultater i första rummet bestå uti förstörandet af våra fienders i Afrika moraliska inflytande, och såsom bevis derpå anföres följande, sedan arméns ankomst till Mostaganem, den 12 Dec. inträffade förhållande: Abd-el-Kader har fruktlöst bemödat sig att återvinna på sin sida de särskilta Arabiska stammarna, hvilka, efter hans nederlag, på nytt trädde i underhandling med Franska armén, De mest betydande Arabiska Höfdingarne i nejden af Tremecen lemnade denna siad. Chelif-stammarna hafva underkastat sig den i Fransk tjenst varande Ibrahim Bej; de från mellersta delen af provinsen, närma sig till oss genom El Mezarys bemedling, en Höfding med stort inflytande, som skiljt sig från sin förre Chef Abd-el-Kader. Invånarna i Tremecen hafva enständigt hos Marskalken anhållit, att han måtte begifva sig dit, och på vägen till denna stad skola lifsmedel och boningsrum hållas i beredskap. Den 27 Dec. infunno sig "Sultan Abd-el-Kaders" (så kallas han alltjemt) högste embetsmän hos Marskalken, för att erbjuda honom fred, men erhöllo till svar, att Emiren, framför allt, skulle gifva sig på nåd och onåd. Marskalken har utnämt El Mezary till Kalif hos Bejen Ibrahim, och anställt honom såsom Aga, uti trakten af Oran; detta väckte ett stort uppseende, och flere Scheiker följde El Mezarys efterdöme och underkastade sig; hela stammar ankommo till Masagram för att der nedsätta sig; i Mostaganem infinna sig hvarje dag 5 till 600 Araber. Flere Duarer från Smelas, och de, hvilka af Abd-el-Kader hållits i fångenskap, samt de från Beni-Hamer, ha återvändt till Messerquin. Sedan Abd-el-Kader sjelf någon tid med 3 till 400 ryttare tågat igenom landet, har han senast, med några hundra man, som förblifvit honom trogna, vändt sig mot Tremecen, likväl, heter det, icke för att der ställa sig emot vår armé, utan för att flykta öfver till Marockanska gebitet; till Mascara har han icke återvändt, och, såsom ursäkt härföre, anför han några verser ur Koran; för att rättfärdiga sitt tåg till de vestra gränsorna föregifver han, att han ville komma Mohrerna i Tremecen till hjelp, hvilka, vid samma tid, anföllos af stammarne från Angad-heden. Abd-el-Kader hade låtit upphänga deras Höfding El Ghomarri vid en af Mascaras kanoner, hvarföre dessa stammar ville utkräfva hämd. Att det lyckats Abd-el-Kader att ännu qvarhålla omkring sig så mycket manskap, tillskrifves den omständighet, att den stora fastetiden inträffat, då Muselmännerne förledas af de predikningar dem han såsom Marabu håller för dem. Genom alla dessa medel har det varit möjligt för Abd-el-Kader, att åtminstone skenbart göra troligt, att han icke fullkomligen blifvit besegrad, hvarmed han dock icke länge torde vara i stånd att fortfara." (B. H.)
Grekland.
Enligt bref från Athen af den 12 Dec. upptager den för detta land för år 1836, fastställda Budgetten följande belopp:
| Inkomster: | |
| Drachmer. | |
| Tionde-afgifter | 6,650,000 |
| Afgifter af Boskap och Betesmarker, m. m. | 2,135,000 |
| Dito för Diplomer och Industriella företag | 100,000 |
| Indirekta Skatter: | |
| Tull-afgifter | 2,127,000 |
| Chartæ-Sigillatæ-afgifter | 400,000 |
|
Diverse afgifter, såsom af Krono-skogar,
Salt-kokerier, Fiskerier,
|
1,430,194 |
| Summa | 12,842,194 |
| Utgifter för Regeringen och Administrationen: | |
| Utgifter för Nomos och Eparkierne, (Guvernörer) | 120,000 |
| d:o för Uppbörden | 840,000 |
| d:o för allmänna Inrättningar, m. m. | 570,000 |
| Summa | 1,530,000 |
| Då denna Summa afdrages från Inkomstbeloppet blir återstoden | 11,312,194 |
| Rikets Utgifter: | |
| Intresse à 6 pct. å lånet af 60 millioner, (67 millioner Drachmer) | 4,020,480 |
| Civil-listan | 1,000,000 |
| Åtskillige publike tjenstemän | 30,000 |
| Ministèrerne för Kongl. Huset och Utrikes-ärenderne: | 559,835 |
| Justitiæ Ministèren | 604,070 |
| Inrikes d:o | 1,536,237 |
| Ministèren för Kyrko- och Uppfostringsärender | 382,823 |
| Finans-Ministèren | 200,603 |
| Krigs- d:o | 4,849,663 |
| Marin- d:o | 1,500,000 |
| Särskildta Utgifter | 600,000 |
| Summa | 15,283,711 |
| Netto Inkomst | 11,312,194 |
| Brist | 3,971,517 |
BERIKTIGANDE.
Af de Species Facti uti den så kallade "Sadel-affären", som i Aftonbladet blifvit införde och äro meddeldte af Herr Ryttmästaren Åkerstein och Herr Bruks-Patron Morsing, har allmänheten, om förhållandet med den emellan bemälde Herrar kontraherade lefverans af Sadelställningar för Artilleriet och Jemtlands Regementes andra Häst-Jägare-Sqvadron, erhållit en, efter hvardera kontrahentens olika åsigter af de förbindelser de uti afslulade Kontrakter sig åtagit, afpassad kännedom. Vid framställningen af saken från den juridiska sidan, eller behandligen af de vid serskildte Domstolar anhängiga rättsfrågor, har likväl den ene Kontrahenten ensidigt, och den andre ofullständigt, uppgifvit de legala åtgärderne i målet. På det Allmänheten af denna framställning, och i synnerhet af det i Aftonbladet N:o 16 för den 21 i denne månad på Herr Åkersteins begäran införde Utdrag af Stockholms Norra Förstads Östra Kämners-Rätts-Protokoll för den 29 sistlidne December och dervid gjorde tillkännagifvande, icke må fatta den föreställningen, att Rättegången hittills lemnat något resultat till den ena eller andra Kontrahentens huvudsakliga fördel, anser jag mig såsom representant för den tredje i saken delaktige parten, eller Kongl. Maj:t och Kronan, böra upplysa Allmänheten om den preliminära handläggningen af den tvist, som vid Domstolarne fortgår om yrkad skadeersättning till Kronan för ofullgjord lefverering af de hos Herr Morsing beställde Sadelbommar, hvarföre jag hos Redaktionen af Stats-Tidningen anhåller om intagande i bladet af nedanstående berättelse, om hvad hos Domaren hittills i målet blifvit tillgjordt och sig tilldragit.
Sedan Kongl. Krigs-Kollegium, i samråd med Hr General-Adjutanten för Arméen, till fullgörande af Kongl. Maj:ts Nådiga befallning i skrifvelse den 8:de Mars 1834, vidtagit de åtgärder, som ansetts lämplige för att till verkställighet befordra den med Herr Morsing kontraherade Sadellefverans, men den sistnämde icke velat begagna de utvägar Kollegium åt honom beredde att åstadkomma tillverkningen af de betingade Sadelställningar, utan deremot afsade sig Kontraktets uppfyllande, med sådane vilkor detsamma bestämmer, blef målet den 22 September samma år för vederbörlig behandling öfverlemnadt till Advokat-Fiskals-Embetet. Under den mig för sjuklighet Nådigst beviljade tjenstledighet blef Bruks-Patron Morsing af då tillförordnade Advokat-Fiskalen, Protokolls-Sekreteraren Printzensköld till Nyköpings Kämners-Rätt instämd, i påstående "att han måtte förpligtas utgifva det uti 20 §. af Kongl. Auktions-Reglementet den 20 December 1835 för ofullgjord lefverering stadgade vite af sex procent utaf den icke lefvererade varans värde 23,253 R:dr 16 sk. Banko, med 1,395 R:dr 19 sk. samma mynt, samt att icke destomindre inom trenne terminer, lämpade efter dem, som i Kontraktet finnas bestämde, lefverera de kontraherade Sadelställningarne, vid det i åberopade §. utsatta äfventyr, att ersätta Kronan den kostnad, hvilken såväl genom ett möjligen blifvande högre inköpspris, som i öfrigt kunde vid ny upphandlings anställande uppkomma." I anledning häraf utverkade Herr Morsing genstämning å käranden, och i sammanhang dermed stämning å Herr Åkerstein till sistbemälde Rätt, med påståenden, "att Kongl. Krigs-Kollegium i egenskap af Kronans representant, och Herr Åkerstein i egenskap af Kronans ombud, måtte anses skyldige lemna honom ersättning för all den skada och kostnader, som honom drabbat i och för de från deras sida uteblifna behöriga Modeller, hvarefter den med Herr Morsing afslutade kronolefveransen af 1,468 Sadelställningar skulle effektueras," hvarjemte Herr Morsing i samma stämning yrkade serskildt ersättning af Herr Åkerstein för hvad han till den sednare, såsom uppfinnare af och Patent-innehafvare å ifrågavarande Sadelställningar, i grund af enskildt Kontrakt utbetalt. Å inställelse dagen anmärkte Herr Åkerstein, att Domstolen icke vore behörig att upptaga och pröfva det emot honom instämda käromålet. Kämners-Rätten ogillade denna invänning genom meddeladt utslag den 3 Februari 1835, hvarefter Kongl. Svea Hof-Rätt, i följd af Herr Åkersteins och Advokat-Fiskals-Embetets besvär, genom Utslag af den 29 derpåföljde Maj," på den grund att den emot Morsing af Kronan instämde talan ej vore af den beskaffenhet, att den icke utan sammanhang med Morsings käromål emot Åkerstein kunde pröfvas, förklarat den sistnämde icke kunna förpliktas vid Kämners-Rätten i Nyköping, der han icke ägde sitt bo eller hemvist, i svaromål ingå." Under tiden hade Advokat-Fiskals-Embetet, för att förvara Kronans rätt mot Herr Åkerstein, inom den tid 18 Kap. 98 §. Handels-Balken bestämmer, genom då tjenstförrättande Advokat-Fiskalen Gethe, reservationsvis instämt bemälde Ryttmästare till Stockholms Norra Förstads Östra Kämners-Rätt, i påstående, "att sedan genom utgången af den emellan Kongl. Maj:t och Kronan å ena samt Bruks-Patron Morsing å andra sidan vid Nyköpings Kämners-Rätt anhängiggjorde tvist sig visat huruvida Kongl. Maj:t och Kronan må äga fog, att emot Ryttmästaren för hans ombudsmanna-befattning anställa talan, Ryttmästaren derefter måtte åläggas den ansvars- och ersättnings-skyldighet, hvartill anledning af Rättegången med Herr Morsing kan finnas, hvadan Advokat-Fiskals-Embetet förbehöll sig rättighet, att framdeles i målet få emot Åkerstein afgifva bestämda påståenden."
Vid upprop af detta mål begärde Advokat-Fiskals-Embetet, att saken på de i stämningsansökningen uppgifne skäl tills vidare måtte få hvila, samt dess återföretagande bero uppå skeende anmälan af vederbörande, hvaremot Herr Åkerstein yrkade, att Rättegången borde alldeles förefalla, emedan han i och för sin befattning med Sadellefveransen såsom Kronans ombud varit ställd, icke under Kongl. Krigs-Kollegii, utan under General-Adjutantens för Arméen inseende, hvarföre han bestridde Advokat-Fiskals-Embetets behörighet att af honom för omförmäldte uppdrag fordra redovisning. I följd af denna invändning och Svarandens begäran att få förete åtskillige Handlingar, blef målet vid flera Rättegångs-tillfällen uppskjutet, och genom beslut den 19 Maj nästlidet år förklarade Domstolen "Käranden lagligen berättigas till Rättegångens anställande, i följd hvaraf Ryttmästaren blef tillförbunden att i svaromål sig inlåta." Hr Ryttmästaren begärde då att såsom vittnen få inkallade Konungens General-Adjutant för Armén, Hans Exellens m. m., Herr Grefve Brahe, Hr General-Löjtnanten m. m. Friherre Cederström, Hr Stats-Sekreteraren för Krigs-Ärenderna Grip, Kongl. Krigs-Kollegii Ledamot, Hr Öfversten m. m. Möllerhjelm, Chefen för General-Adjutants-Expeditionen för Armén, Hr Öfversten m. m. Grefve Rosen, med flere; och sedan jag, som under tiden inträdt i Advokat-Fiskals-Embetet, och sålunda öfvertagit Kongl. Maj:ts och Kronans talan i saken, bestridt ofvanbemälte Herrars hörande, på den grund, "att samtlige desse personer i och för sina tillgöranden i saken handlat i egenskap af publika Embetsmän och Auktoriteter, de der endast fullgjort sina såsom sådana hafde åligganden, hvarföre deras hörande såsom vittnen vore olämpligt och jemväl öfverflödigt, enär af de officiella handlingar de låtit från sig emanera, kunde inhämtas all den upplysning, som svaranden för sin talan kunde behöfva", blef ofvanberörde begäran af Rätten ogillad. Af förekomne anledningar och sedan käranden förnyat påståendet, att målet måtte få hvila och återföretagandet bero på Advokat-Fiskals-Embetets framdeles skeende anmälan, men svaranden sådant bestridde, under yrkande, att saken måtte fortgå, och med skyndsamt slut afhjelpas, blef ärendet vid flera i målet hållna förhör uppskjutit, hvarpå Domstolen den 8 sistledne September förklarade, "att då icke vore visadt att utgången af tvisten med Hr Morsing kunde i något afseende inverka på Hr Åkersteins förhållande till Kongl. Maj:t och Kronan i denna sak, kunde Rätten icke bifalla inställelse af rättegången med Hr Åkerstein, intill dess den med Hr Morsing hunnit blifva afgjord, hvarföre käranden blef ålagd att närmare utveckla och fullfölja sin talan, så vidt något vidare afseende å densamma kunde hafvas." Då grunden för detta beslut ingick i sjelfva hufvudfrågan, begärde jag att få i vadeväg deröfver föra klagan, eller, i händelse vad ej vore tillåtit, mig vara öppet, att deremot hos Öfverdomaren anföra särskilta besvär, hvilket af Rätten i både ena och andra fallet blef afslaget.
Begge dessa beslut blefvo af Advokat-Fiskals-Embetet icke dess mindre öfverklagade i Kongl. Hof-Rätten, som genom utslag den 10 sistlidne November sig utlät, "att som Kämners-Rätten i omförmälte omständighet icke hufvudsakligen dömt, utan endast meddelat yttrande uti en rättegången rörande fråga, men besvär öfver rättegångsfel, jemlikt 16 Kap. 48 §. Rättegångs-Balken, ej må af Öfverdomaren emottagas innan hufvudsaken af Underdomaren blifvit afgjord, så kunde Kongl. Hof-Rätten min ofvannämde klagan till pröfning då icke upptaga." Saken fortgick emellertid vid Kämners-Rätten, der anmälte hinder för käromålets utförande verkade uppskof med
