Han då på sina händer
Oss tecknar, ej vår skuld;
Sin nåd så högt befäster
Som himlen, och så vidt
Som öster är från vester,
Wårt hjärta gör från synder fritt.
3. Som sig en far förbarmar
Och barnens fel förgäter snart:
Så Gud i kärleksarmar
Oss sluter in med fadersart.
Han vet vårt svaga väsen,
Af stoftet är det gjort.
Wi blomstra såsom gräsen
och vissne lika fort.
En flägt, som liljan hinner,
Avkläder all dess prakt,
Så människan försvinner,
Ej hjelper konst, ej båtar makt.
4.
Men Herrens nåd allena
Ovansklig är i evighet,
Om blott vi honom tjena
Uti sann tro och redlighet.
Hans tron står fast i höjden,
Högt över jordens grus.
J änglar, som er fröjden
Uti hans klarhets ljus,
J hjältar, J som ljungen
Att föra ut hans bud,
J mänskor, alla, sjungen,
Lovsjungen Herren, eder Gud!
(J. Poliander.)
Treenighet.
C) Guds Enhet och Treenighet,
17. Wi tro på en allsmåktig
vår Herre kära; ; Af evig-
het han är förvisst Jem-
lik i makt och åra. Ge-
nuom Andans kraft alle. -
na, Honom fena Jung-
frun födde; Han, att 038
med Gud lörena, Bland
oss lefde, led och dödde.
För oss han döden JOfver-
vann, Och sitter på Guds
högra hand.
3. Wi tro och på den
Helge And”, Sem oss i
en help Kyrka Förena
vill med fridens band
Och med nådens gåfvor
styrka. Synden varder
hår borttagen, Stillad all
vår själavånda ; Och up-
på den sista dagen Wi
förvänte att uppstånda.
Ett evigt if skall blifva
då Den lön, som tro
och kårlek få. Amen.
(Mart. Luther.)
28. Jag
