Sida:Quentin Durward 1877.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
61

hederlige Jacques Bomhomme, sköt du din harf och din plog, din trädgårdsknif och din hacka; här har jag min tappra skotte, som vill fäkta för dig, och du skall endast hafva bekymret att betala honom. — Och ni, min durchlauchtigste hertig, min högvälborne grefve och min högmögende markis, var så god och tygla ert eldiga mod, tills det behöfs, ty det är blott alltför mycket benäget att skena öfver skaklarne och skada sin herre; här äro mina ordonans-kompanier, här äro mina franska garder, här äro framförallt mina skotska bågskyttar och min hederlige Ludvig med Ärret, som skall slåss lika bra eller ännu bättre än ni, med all er odisciplinerade tapperhet, som i era fäders tid kom oss att förlora bataljerna vid Crécy och Azincour’. Nå, inser du icke nu, i hvilken af dessa stater en vandrande riddare innehar den högsta rangen och kan uppnå den högsta äran?»

»Jag tror jag förstår er, morbror», svarade systersonen; »men efter mitt begrepp om saken kan ingen ära skördas, der ingen fara finnes. Ni förlåter mig, men det är ett alltför beqvämt och lätjefullt lif, att hålla vakt omkring en till åren kommen man, hvilken ingen menniska tänker på att tillfoga något ondt, och att tillbringa sommardag och vinternatt i de der bastionerna, under hela tiden instängd i jernburar, af fruktan för att man skall övergifva sin post — morbror, morbror, det är alldeles detsamma som falken på sin stång, hvilken aldrig släppes ut i det fria!»

»Nå, vid den helige Martin af Tours har inte pojken ruter i sig! Han är en verklig Lesly, snarlik mig ehuru bara litet galnare. Hör på, min gosse —— länge lefve kungen i Frankrike! — det går knapt en dag förbi, utan att det fins någonting att bestyra, hvarpå några af hans anhängare kunna vinna både penningar och anseende. Tro ej, att de tappraste och farligaste dåd ske vid dagsljuset. Jag kunde berätta dig ett och annat, om slotts bestormande, fångars tagande, och dylikt mera, hvarvid en som skall bli onämnd har lupit större fara och vunnit större utmärkelser, än någon af de våghalsar, som följa den våghalsige hertigen af Burgund. Och om det behagar hans majestät att hålla sig i bakgrunden, medan dylika värf utföras, så får han derigenom så mycket mera ledighet att