då det eljest utan allt tvifvel skulle hafva söndersargat hans lår. Som likväl vildsvinet, efter att i raseriet af sitt anlopp hafva sprungit ett litet stycke förbi, vände om för att förnya sitt anfall mot konungen, just i detsamma denne höll på att resa upp sig, så sväfvade Ludvigs lif i den yttersta fara, då just i detta kritiska ögonblick Quentin Durward, som genom sin hästs tröghet blifvit efter jagten, men lyckligtvis igenkänt och följt det kungliga hornets skall, kom framridande och genomborrade djuret med sitt spjut.
Konungen, som emellertid åter kommit på fötter, kom nu i sin ordning till Durwards bistånd och stötte sitt svärd i djurets strupe; men innan han sade ett ord till Quentin, mätte han det väldiga djuret ej endast med steg, utan äfven med fötterna, hvarefter han torkade svetten ur sitt ansigte och blodet från sina händer samt aftog sin jagtmössa, upphängde den i en buske, ödmjukt förrättade sin andakt framför de vid densamma fästa små helgonbilderna af bly, och sade sedan, i det han blickade upp på Durward: »jaså, är det du, min unga skotte? Du har börjat din jägarbana bra, och mäster Pierre är skyldig dig en lika god undfägnad som han gaf dig der borta på Liljorna. — Men hvarför säger du ingenting? Det ser ut som du vid hofvet förlorat din tilltagsenhet och ditt eldiga mod, ehuru andra der pläga finna båda delarne.»
Quentin, en så slug yngling, som trots någon som med skotsk luft inandats försighet, hade fattat mer fruktan än förtroende för sin farliga herre och var alltför klok för att begagna sig af den farliga förtrolighet, hvartill han sålunda tycktes uppmanad. Han svarade i få, men väl valda ordalag, att om han skulle drista sig att tilltala hans majestät, så vore det endast för att bedja om förlåtelse för den framfusighet hvarmed han uppfört sig, då han var okunnig om hans höga rang.
»Bah, man!» sade konungen, »jag förlåter din näsvishet för din fyndighets skull. Jag beundrade, huru nära du gissade till min gufar Tristans yrke. Som jag hört, har du sedan dess så när fått smaka på hans handtverk. Jag råder dig att akta dig för honom; han är en köpman, som handlar med obeqväma armband och trånga halsband. Hjelp mig upp på min häst — jag tycker om
