Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/178

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

TIONDE KAPITLET.
Skiltvakten.

Hvar komma dessa toner från? Ur luften?
Från jorden?

Shakespeare.

 Idel öra
Jag insöp toner, hvilka skulle väckt,
Sjelf döden ur dess sömn.

Comus.

Quentin hade knapt hunnit till sin lilla kammare, för att göra några nödiga förändringar i sin drägt, förrän hans värde slägtinge begärde att till punkt och pricka få veta allt hvad som händt honom på jagten.

Ynglingen, som icke kunde värja sig för den tanken, att hans morbrors näfve sannolikt var kraftigare än hans förstånd, aktade sig att i sitt svar ej lemna konungen i full besittning af den seger, han så ifrigt tyckts vilja tillegna sig. Balafré svarade härpå genom att skryta med, huru mycket bättre han skulle burit sig åt i ett dylikt fall, och interfolierade sitt eget beröm med ett vänligt tadel öfver systersonens försumlighet, som ej skyndat till konungens hjelp, då han kanske sväfvat i ögonskenlig lifsfara. Ynglingen var klok nog att afhålla sig från allt vidare försvar för sitt eget förhållande och sade endast, att han, i öfverensstämmelse med jagtordningens stadgar, ansåg det otillbörligt att befatta sig med det villbråd, som blifvit anfallet af en annan jägare, så vida han ej bestämdt af denne anmodades om hjelp. Detta samtal hade knapt slutat, förrän Quentin fick anledning att lyckönska sig öfver den varsamhet han iakttagit mot sin