180
om ej talrika, likväl tillräckliga att försvara honom och alla under hans beskydd stående mot hvarje plötsligt anfall. Svårigheten låg i att med säkerhet uppnå biskopens lilla hof; men derför lofvade Ludvig att draga försorg genom att låta utsprida ryktet, att damerna de Croye nattetid flytt från Tours, emedan de fruktade att blifva utlemnade till det burgundiska sändebudet, och att de tagit vägen till Bretagne. Han lofvade dem äfven en liten, men pålitlig eskort och bref till kommendanterna i sådana städer och fästningar, som de komme att passera, med tillsägelser att lemna dem allt möjligt bistånd till deras fortkomst och säkerhet.
Damerna de Croye, som inom sig harmades öfver det oädelmodiga och ohöfliga sätt, hvarpå han beröfvade dem det utlofvade skyddet vid sitt hof, voro det oaktadt så långt ifrån att motsätta sig den föreslagna, hastiga afresan, att de till och med gingo hans förslag i förväg och anhöllo om, att genast samma natt få begifva sig af. Grefvinnan Hameline var redan ledsen vid ett ställe, der det hvarken fans beundrande hofmän eller lysande lustbarheter, och Isabella trodde sig hafva sett nog, för att deraf sluta till, att, om frestelsen blefve litet starkare, Ludvig XI, ej belåten med att fördrifva dem från sitt hof, icke skulle draga i betänkande att utlemna dem till deras vredgade länsherre, hertigen af Burgund. Deras beslut att påskynda sin afresa var så mycket välkomnare för Ludvig, som han var högst angelägen om att bibehålla freden med hertig Carl och rädd för, att Isabellas skönhet kunde omintetgöra den med så mycken förkärlek omhuldade plan, han uppgjort, att bortgifta sin dotter Johanna med hertigen af Orleans.
