Sida:Quentin Durward 1877.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

226

och beteende han tycktes mycket belåten, till en klosterlig måltid i hans egen cell. Som Durward fann priorn vara en man med hufvud, försummade han ej tillfället att göra sig underrättad om sakernas ställning i det lüttichska landet, hvarom han under de två sista dagarne hört berättelser, som kommit honom att i hög grad frukta för hans skydslingars säkerhet under återstoden af deras resa och som till och med gjort honom oviss om biskopens förmåga att beskydda dem, sedan de en gång välbehållna anländt till hans residens. Priorns svar voro föga lugnande.

Han sade, »att folket i Lüttich voro förmögna bogare, hvilka, liksom det forna Jeshurun, blifvit feta och istadiga — att de voro uppblåsta i sina hjertan öfver sin rikedom och sina privilegier — att de med sin länsherre, hertigen af Burgund, hade åtskilliga tvistigheter rörande skatter och privilegier och att de gång efter annan skridit till öppet uppror, hvaröfver hertigen, en hetlefrad och uppbrusande man, var så uppbragt, att han vid St. Georg svurit, att vid nästa förolämpning göra Lüttich, likt det ödelagda Babylon och det förstörda Tyrus, till spe och spott för hela Flandern.»

»Och efter allt hvad jag hört om honom», sade Quentin, »är han en furste, som nog är i stånd att hålla ord med hvad han lofvar, så att borgarne i Lüttich väl lär ta sig till vara för att gifva honom någon anledning dertill.»

»Man borde väl hoppas det», sade priorn, »och detta önskas äfven af alla de välsinnade i landet, som icke vilja att medborgarnes blod skall utgjutas likt vatten, och att de liksom förtappade syndare skola omkomma, innan de hunnit försona sig med himlen. Den goda biskopen arbetar derför natt och dag på fredens vidmakthållande, så som det höfves en ordets tjenare, ty, såsom det står i den heliga skrift, Beati Pacifici. Men …» Här tystnade de gode priorn med en djup suck.

Quentin förestälde honom blygsamt, af huru stor vigt det vore för de damer, han beledsagade, att få någon tillförlitlig underrättelse om landets inre tillstånd, och hvilket kristligt barmhertighetsverk det skulle vara, om den vörd-