Sida:Quentin Durward 1877.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

236

hvilket alla mensken göra, utom sådana svarta hedningar som du, vi falla öfver dem, och de vara våra.»

»Ja, men jag lofvade detta stycke skurkstreck blott med ett förbehåll», sade Hayraddin. »Ni får ej kröka ett hår på den unge mannens hufvud. Om ni svär mig detta vid era tre döda män i Köln, så vill jag vid de sju nattvandrarne svärja att för öfrigt tjena er troget. Men bryter ni er ed, skola nattvandrarne väcka er ur er sömn sju nätter å rad vid midnatten, och på den åttonde skola de strypa och uppsluka er.»

»Men, Donner und Hagel, hvarför ni vara så ifrig om denna pojkes lif? Han ej vara af ert blod eller på minsta vis slägt med er», sade tysken.

»Det begriper ni inte, ärlige Heinrich; somliga menniskor äro roade af att skära af halsar, andra att hålla dem hela. Svär derför att ni vill skona honom till lif och lem, eller, vid den strålande stjernan Aldebaran, blir det ingenting af med den saken. Svär, och det vid de tre konungarne af Köln, som ni kallar dem; ty jag vet att ni ej bryr er om någon annan ed.»

»Du bist mir ein komischer Mann», sade lansknekten; »jag svär —»

»Inte ännu», sade ziguenaren; »helt om, min tappre lansknekt, och se åt öster, ty eljest kanske konungarne inte höra er.»

Soldaten aflade eden på det sätt som föreskrefs och förklarade derefter, att han skulle hålla sig beredd, tilläggande att stället var fullkomligt passande, eftersom det ej låg mer än fem mil från deras närvarande lägerplats.

»Men vara det inte säkrast», fortfor han, »att hafva ein fähnlein ryttare på den andra väg, till venster om det värdshus, som kunna snappa opp dem, om de gå den väg?»

Ziguenaren besinnade sig ett ögonblick, och svarade derefter: »nej; åsynen af trupper åt den leden kunde sätta garnisonen i Namur i rörelse, och då finge vi blott en tvifvelaktig strid, i stället för en säker framgång. Dessutom komma de att färdas på högra stranden om Maas, ty jag kan föra dem hvilkendera vägen jag vill; så klipsk nämligen denne skotska bergsbo än är, så har han likväl aldrig frågat någon annan än mig om vägen; men också har jag blifvit honom anvisad af en pålitlig vän, hvars