Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/536

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

494

er. Jag svär det vid St. Georg, vid min hertigliga krona och i den orden jag bär! — Nå, mina herrar», tillade han, vändande sig till de närvarande ädlingarne, »detta är åtminstone, hoppas jag, enligt med ridderskapets lagar?»

Isabellas invändningar öfverröstades af ett allmänt bifallsrop, öfver hvilket hördes lord Crawfords röst, som beklagade, att hans år nekade honom att täfla om ett så skönt pris. Hertigen smickrades af det allmänna bifallet, och hans häftighet började lägga sig, lik en uppsväld flod, då den faller tillbaka inom sin naturliga bädd.

»Skola vi, hvilka ödet redan skänkt fruar, blifva åskådare vid denna ädla täflingsstrid?» sade Crèvecœur. »Det strider mot min heder att göra det, ty jag har sjelf ett löfte att uppfylla på den huggtandade och borstbeväpnade besten de la Marcks bekostnad.»

»Hugg djerft in, Crèvecœur», sade hertigen; »vinn henne, och som du ej kan taga henne för egen räkning, så skänk henne åt hvem du vill — åt din brorson grefve Stephan, om du behagar.»

»Stor tack, nådig herre!» sade Crèvecœur. »Jag skall göra mitt bästa i drabbningen, och skulle jag bli lycklig nog att fälla Vildgalten, så skall Stephan få pröfva sin vältalighet mot fru abbedissans.»

»Jag hoppas, att det franska ridderskapet ej är uteslutet från denna täflan?» sade Dunois.

»Gud förbjude det, tappre Dunois», svarade hertigen, »om det också blott vore för att se er göra ert bästa; men», tillade han, »ehuru det ej ligger något hinder i vägen för att grefvinnan Isabella gifter sig med en fransman, så måste likväl grefven af Croye blifva Burgunds undersåte.»

»Nog, nog», sade Dunois; »tvärbjelken i mitt vapen lär väl aldrig komma att uppbära den Croyeska grefvekronan — jag vill lefva och dö fransman. Men om jag också går miste om lönen, vill jag likväl kämpa för damen.»

Le Balafré vågade ej tala högt i ett sådant sällskap, men han mumlade för sig sjelf: ”»håll nu ord, Saunders Souplejaw! Du sade alltid, att vår familj skulle göra sin lycka genom giftermål, och aldrig har du haft ett så godt tillfälle att hålla ord, som nu.»