EXKURS I. — OM FOLKNAMNET HREIDGOTAR.
Hvilket var det folk, som i forntiden bar namnet hreiðgotar? Ett riktigt svar på denna fråga är af väsentlig betydelse för uppfattningen af innebörden i punkterna 2 och 3 af Rökstenens hufvudparti, Varinshvǫt.
Bugge kommer i Rök II, 16 och Rök III, 29 till det resultatet, att hreiðgotar afser östgoterna i sydöstra Europa, det folk, öfver hvilket Hermanarik härskade. Hans hufvudstöd för denna mening är den anglosaxiska, från folkvandringstiden härstammande dikten Widsiþ. Den ursprungliga formen för folkets namn är här g. pl. Hrǽda (af stammen hraidi-), egentligen en kortform af *Hrǽdgotan, hvilket på folketymologisk väg omtydts efter det i folkslagsnamn vanliga epitheton ornans — prefixet Hréð- — till Hréðgotan (»de ärorika goterna»), förkortadt gen. pl. Hréða. I Hervarar-sagan afsåg namnet Reiðgotaland ursprungligen enligt Bugge östgoternas land i Syd-Ryssland, hvilket framgår af ett flertal namn på orter och personer, som förekomma i sagan. Under medeltiden har namnet öfverförts till norden och där lokaliserats på olika sätt, som emellertid alla äro oursprungliga.
Finnur Jónsson sammanfattar i sin för några år sedan utkomna upplaga af Egilssons »Lexicon poeticum», sin mening om hreiðgotar på i hufvudsak följande sätt:
Hreiðgotar betyder egentligen de berömda goterna, men brukas sannolikt generellt om den skandinaviska folkstammen i Vafþr. 12. H- i uddljudet och den ursprungliga betydelsen gingo förlorade i den senare fornvästnordiskan. — Reiðgotaland brukas af Snorre synonymt med Gotland i Heimskringla I, 33 (Ynglingasagan), och Gotland betyder där »danernas land» d. v. s. Jylland. I Hervarar-sagan (codex regius) uppges Reiðgotaland gränsa till Vendland och ligga norr om Húnaland och Saxland. I Fms XI, 414 heter det, att Reiðgotaland ligger öster om Polen, men detta är utan tvifvel fel för »väster om Polen». På det hela taget kan man
