i Rökstensforskningens historia. För första gången få vi här en med genomförd metod åstadkommen tolkning af hela inskriften med undantag af det parti på baksidan, som är skrifvet med äldre runor (= Rök I).
Bugge kom här till det resultat, att inskriften är inhuggen till minne af Våmod på föranstaltande af hans far Varin. I den följande afdelningen, som enligt Bugge från framsidan fortsatte öfver till de vertikala, med svensk-norska runor ristade raderna på baksidan, talar inskriften om det slag, i hvilket Våmod fick sin död, de hjältegärningar han utförde, förr än han föll, och uppräknar namnen på de fientliga kungar, som stannade på val- platsen.
Denna framställning afbrytes enligt Bugge af en strof, som skildrar den döde såsom rustad att fara till Vallhall. Chifferskriften på baksidan och vänstra smalsidan talar om Våmods farfar. Slutligen ange de hemlighetsfulla tecknen på toppen och öfverst på baksidan namnet på ristaren.
De äldre runorna på baksidan bilda enl. Bugge inga fullständigt skrifna ord och äro snarast använda utan någon språklig betydelse. Bugge föranleddes till denna mening däraf att han läste runan Þ[1] som þ. Ristaren har på förhand bestämt sig för att omge baksidans inskrift med en ram af de äldre runorna, för att med dessa gamla föga kända tecken kasta ett vördnadsbjudande och hemlighetsfullt skimmer öfver inskriften.
Rökstenen blef under de närmaste åren föremål för några uppsatser och uttalanden, som behandlade enskilda punkter af inskriften, af L. F. Leffler, F. Sander, G. Rundgren, Gudbrand Vigfusson.
År 1888 trycktes en ny afhandling af Bugge i K. Vitterhets Historie & Antikvitets Akademiens handlingar, 11:3: Om Runeindskrifterne paa Rökstenen i Östergötland og paa Fonnaas-spænden fra Rendalen i Norge. Denna afhandling utgafs först 1893 (= Rök II).
Här framställer Bugge en rad nya meningar om enskilda ställens tolkning. Och framför allt ger han här för första gången en tolkning af partiet med äldre runor. Bland detaljtolkningar må framhållas Bugges nya identifiering af þiaurikR i fornyrdislagsstrofen med östgotakonungen Theoderik den store. Bugge menar, att strofen afser den ryttarstaty i Rom af Marcus. Aurelius, hvilken germanerna ansågo föreställa Theoderik. I öfverensstämmelse härmed anser han att utttycket miʀhraiþkutum afser Sydeuropas goter, det folk, öfver hvilket Hermanarik och Theoderik härskade.
Inskriftens delvis fabelaktiga innehåll finner sin förklaring däri — menar Bugge — att Våmods bedrifter förherrligas genom att ställas vid sidan af
- ↑ Wikisource: En variant av ᛅ som saknas i Unicode.
