2 Motioner 12 Första kammaren, Nr 40. Ifrågavarande anslag är emellertid otillräckligt för att Svenska skyddsförbundet skall på ett tillfredsställande sätt kunna bispringa de till förbundet anslutna föreningarna i deras betydelsefulla verksamhet att lindra och neutralisera de ofta svåra, med straffet icke avsedda biverkningar, som drabba såväl brottslingen som dennes närmaste. I skrivelse till Konungen den 6 september 1934 med begäran om anslag av statsmedel för budgetåret 1935/1936 till den verksamhet, som bedrives av Svenska skyddsförbundet och till detsamma anslutna organisationer, har förbundets styrelse anfört bland annat följande: "Den viktigaste grenen av den verksamhet, som de till förbundet anslutna föreningarna hava att utföra, är givetvis att söka förhjälpa den frigivne eller utskrivne till erhållande av lämpligt arbete. Att denna verksamhetsgren i hög grad försvårats i samma mån som den allmänna arbetslösheten tilltagit ligger i öppen dag. Mången gång dröjer det sålunda ganska lång tid innan något ordnat arbete kan beredas khenten. Under väntetiden måste han hållas uppe genom tillfälligt understöd och i möjligaste mån personlig tillsyn för att ej frestas att begå nya brott. När så arbete erhållits, blir det oftast fråga om hjälp till arbetskläder, verktyg, resa till arbetsplatsen samt uppehälle intill dagen för första avlöningen. Vid ny arbetslöshet återkommer khenten i regel till föreningen, varvid nya hjälpåtgärder måste igångsättas. Detta medför att understöden till den frigivne ofta måste lämnas gång efter annan och bliva allt som allt ganska stora. Vidare torde här böra framhållas, hurusom mången frigiven ej alls kan erhålla någon arbetsanställning, men samtidigt befinnes vara så frisk och arbetsför, att han ej lämpligen kan omhändertagas av fattigvården. En sådan (frigiven) blir ofta hänvisad att söka sin utkomst genom att på egen hand utöva det yrke, som han lärt sig i fängelset. Kostnad för verktyg, lokalhyra m. m. kommer då att drabba föreningen. - Från flera av de anslutna föreningarna har med styrka framhållits, hurusom detta allt mera svåra och komplicerade arbete med platsanskaffning gör det nödvändigt, att föreningen till sitt förfogande har en för uppgiften kompetent och lämplig person, som helt kan ägna sig åt mottagning av de frigivna och verksamheten för beredandet av sysselsättning för dessa. - l den utredning, som år 1932 slutförts av särskilda sakkunniga angående det frivilliga skydds- och hjälparbetet till stöd för frigivna fångar, anföres beträffande föreningarnas arbetsförmedling bl. a. följande (sid. 9): 'Tyvärr synes skyddsföreningarnas ekonomi i gemen ej tillåta bekostande av särskild arbetskraft för detta tidsödande men betydelsefulla värv.' - l fråga om skyddsföreningarnas speciella arbetsförmedling framlägga de sakkunniga ej något direkt förslag, men förorda, att 'de föreningar, som äga förutsättningar att nå goda resultat med en dylik förmedling, tilldelas särskilda anslag för avlöning av behövlig tjänsteman m. fl. kostnader". En annan synnerligen viktig betingelse för ett effektivt hjälparbete har jämväl mycket starkt understrukits av föreningarna, nämligen förefintligheten av upptagningshem (med lämplig verkstadsdrift), där khenter kunde dels intagas och erhålla tillfälligt arbete i avvaktan på lämplig arbetsanställning, dels prövas i fråga om arbetsvillighet. Flertalet föreningar, som hava frågan om
