Motioner i Första kammaren, Nr 77. 7 1933/1934 stannat vid det blygsamma beloppet av 485 kronor 50 öre, är naturligt, då vederbörande haft att fullgöra densamma vid sidan av sin lärarotjänst. Att ingen ersättning för inspektionsuppdraget utgått, kan möjligen anses försvarligt med hänsyn därtill att inspektionsuppdraget måhända i viss mån inräknats i tjänstgöringsåliggandena vid institutet. Om det med fog kan antagas, att inspektionsuppdragets fullgörande redan hittills vållat vissa olägenheter för arbetets anordning vid centralinstitutet, så torde man kunna utgå. från att så i ännu högre grad skall bliva förhållandet efter genomförandet av institutets omorganisation. Enligt den nu gällande stadgan för centralinstitutet uppgår tjänstgöringsskyldigheten för lärarna till 20-24 timmar i veckan, och läsåret skall å gymnastiklärarlinjen omfatta tiderna 1 september-20 december samt 8 januari-21 juni, d. v. s. i stort sett samma tider som läsåret vid de läroanstalter, vilkas gymnastikundervisning skall inspekteras. Det är under sådana förhållanden svårt att förstå, att en av institutets gymnastiklärare överhuvudtaget skall kunna vid sidan av tjänsten åtaga sig inspektionsuppdraget. Redan de nu anförda omständigheterna synas oss omöjliggöra bibehållandet av den nuvarande anordningen av gymnastikinspektionen. Men härtill kommer önskvärdheten av att denna inspektörs- och konsulentverksamhet erhåller större omfatting med därav följande större effektivitet än hittills. Den inspektören åliggande inspektionsskyldigheten gäller läroanstalter till ett antal, som närmar sig 400. En verksamhet av denna omfattning torde icke kunna bliva till verkligt gagn, om den skall utövas av en person, som däråt kan ägna endast en mindre del av sin arbetskraft, även om han äger den största lämplighet för uppgiften och besjälas av det livligaste intresse för densamma. Det framstår därför som en angelägenhet av största vikt, att frågan om gymnastikinspektionens ordnande snarast erhåller en tillfredsställande lösning. Av det inledningsvis återgivna riksdagsuttalandet framgår, att riksdagen funnit de största möjligheterna för en sådan lösning ligga i det framställda förslaget om gymnastikinspektionens samlande till skolöverstyrelsen. På ett, som det synes, fullt övertygande sätt har skolöverstyrelsen visat, att detta låter sig göra endast under förutsättning att den år 1933 - blott i ett år efter dess upprättande - indragna. andra konsulentbefattningen i gymnastik hos överstyrelsen åter får besättas. Överstyrelsen har därjämte framfört starka skäl för att den till konsulenternas biträde beräknade kanslipersonalen i samband härmed utökas från en halvtids- till en heltidsamanuens. I själva verket innebär överstyrelsens förslag i stort sett, att konsulentorganisationen erhåller den omfattning, som den vid inrättandet år 1932 gavs med tanke endast på dess uppgifter inom folkundervisningens område. Utöver de ursprungliga kostnaderna för konsulentorganisationen skulle blott komma kostnaden för halva avlöningen till en heltidsamanuens. Denna merkostnad synes
