Sida:RD 1935 23.djvu/643

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i lförslu kammarcn, Nr 172. 2] Nr 172. Av herr Andersson, Verner, och herr Löfvander, angående reglering av Svenska lantmännens kvarn/örenings skuldförhållanden. ' På initiativ av Svenska landtmännens riksförbund bildades den 24 september 1917 Svenska lantmännens kvarnförening m. b. p. a. Enligt § 2 av föreningens stadgar hade denna till ändamål: 1:o) att för medlemmarnas räkning bedriva kvarnrörelse och därmed i sammanhang stående affärsverksamhet; 2:o) att verka för en ordnad handel med spannmål genom anordnande av spannmålslagerhus. Föreningens verksamhetsområde omfattade hela riket. På grund av åtskilliga olyckliga omständigheter kom föreningen, vid vilken stora förhoppningar fästs om att den skulle kunna bidraga till att befria jordbrukarna från deras kända beroende av spannmålshandlarna, att bliva ett redan från början i det stora hela dött företag, vilket förorsakat dess medlemmar stora ekonomiska uppoffringar. Föreningen kommer nu, om ej ett synnerligen behjärtansvärt ingripande från de största fordringsägarnas sida kan åvägabringas, att orsaka dess kvarvarande medlemmar ett lika stort ekonomiskt utlägg som de tidigare måst ikläda sig. Detta utlägg skulle emellertid nu efter den långvariga och förödande jordbrukskrisen komma att drabba medlemmarna, långt hårdare än de utlägg, dessa redan haft för föreningen. Den 15 januari 1934 försattes nämligen föreningen i konkurs och därmed har för de kvarstående medlemmarna inträtt en stadgeenlig skyldighet att utöver tidigare fullgjorda insatsbetalningar svara för skulderna med ytterligare 25 kronor för varje insats. Ifrågavarande konkursansvar uppgår enligt av konkursförvaltningen upprättat uttaxeringsförslag till 1 943 775 kronor eller i medeltal till 683 kronor för var och en av de kvarstående 2846 medlemmarna. I detta sammanhang bedja vi att få fästa uppmärksamheten på hur teckningen av insatser i föreningen tillgick. - Det skickades ut ombud, som foro omkring i bygderna och togo upp teckningar. Dessa ombud upplyste jordbrukarna om, att 5 kr. skulle betalas kontant och revers lämnas å 20 kr. per andel, men någon upplysning om att medlemmarna hårutöver ytterligare svarade för 25 kr. per andel lämnades icke. Väl att märka gjordes dessa teckningar åren 1917 och 1918, då jordbrukarnas föreningsrörelse icke hade nått den utveckling, den för närvarande har. Jordbrukarna hade i allmänhet föga kännedom om föreningslagen och fingo genom ombudens upplys