2 - Motioner 1' Första kammaren, Nr 14. kommit några nya läkartjänster, varav det på grund av den ökade patienttillströmningen varit oavvisligt behov. I sin den 26 september 1934 ingivna skrivelse med äskande till 1935 års riksdag har direktionen över Serafimerlasarettet emellertid gjort förnyad framställning om lönereglering för de underordnade läkarna i samband med begäran om lönereglering för sysslomannen samt för viss sjukvårds- och ekonomipersonal. I fråga om de underordnade läkarna innebar framställningen i allt väsentligt ett förnyat framläggande av det ovannämnda, år 1931 framlagda löneregleringsförslaget, endast avpassat efter de förändringar, som sedan dess inträtt. Den begärda. löneregleringen för viss sjukvårds- och ekonomipersonal avsåg den biträdes- och ekonomipersonal (således ej sköterskor), för vilken vid bland annat Stockholms stads och Stockholms läns sjukhus kollektivavtal gäller. Denna Serafimerlasarettets personal är nämligen icke oväsentligt lägre avlönad än motsvarande befattningshavare vid de kommunala sjukhusen, vilket upprepade gånger påtalats av Stockholms kommunalarbetares samorganisation. Beträffande de sålunda begärda löneregleringarna för de underordnade läkarna samt för biträdes- och ekonomipersonalen vid Serafimerlasarettet underströk direktionen i sin berörda skrivelse särskilt, att densammas genomförande skulle innebära ett i båda fallen lika motiverat krav från respektive personalgrupper om att i avlöningshänseende komma på ungefär samma nivå som enahanda yrkesgrupper vid övriga motsvarande företag ä samma ort. Vad slutligen sysslomannens löneförmåner beträffar ansåg direktionen att dessa, med hänsyn till den utveckling av lasarettets administration och ekonomi, som ägt rum under det senaste årtiondet och alltjämt fortgår, borde sättas lika med dem, som syssloman av 1:a klass vid statens sinnessjukhus åtnjuter. I statsverkspropositionen till årets riksdag har chefen för ecklesiastikdepartementet (åttonde huvudtiteln, sid. 315-316) anfört, att han funnit en närmare utredning genom statsmakternas försorg av Serafimerlasarettets ekonomiska förhållanden vara påkallad och att förslagen om lönereglering för sysslomannen och för de underordnade läkarna - för vilka dock även enligt hans mening starka skäl blivit anförda - synas honom vara av sådan art, att de böra tagas under omprövning vid ovannämnda utredning angående Serafimerlasarettets ekonomi och därmed sammanhängande organisatoriska spörsmål, varför anslag icke av Kungl. Maj:t för nästa budgetår begäres till dessa löneregleringar. Däremot har departementschefen funnit skäl föreligga att redan nu beräkna medel till reglering av lönerna för den ovannämnda biträdes- och ekonomipersonalen, enär det - sedan 1930 års riksdag ökade anslaget till Serafimerlasarettet med l-25,500 kronor för att låta den personal vid Serafimerlasarettet (dock icke läkare), som åttnjöte lägre avlöning än vid Stockholms stads sjukhus, i huvudsak erhålla inotsv:u-:imlo löneförmåner som dessa - ånyo inträtt förskjutning i denna l(Sm-propm-tion, varigenom personalrekryteringen vid Serafinierlasarettet blevo försvfmul. Det är emellertid i och för sig svart att inso, att syssloniannens och läkarnas lönereglering skall ha mera sammanhang än bitrèides- och ekon0mi-
