Sammanjämkningsförslag ang. omläggning av studentexamen.
stund sedan. Jag tror emellertid, att biskopen alltför hastigt bedömde mitt anförande. Han anförde mot det, att jag hade lämnat en felaktig skiss av vad kristendom är, då jag förklarade, att den var en lära om Kristi gudom, om treenigheten m. m., och att jag tagit fram dessa dogmer som det mest kännetecknande för kristendomen. Det var alldeles ej min mening. Jag exemplifierade med anförande av dessa dogmer kristendomsläror, som måste betecknas som trossaker och ej som bevisade sanningar, vilket herr Bergqvist själv nyss erkände vara förhållandet. Vad beträffar den obefläckade avlelsen, så ber jag om ursäkt. Det var ett misstag från min sida. Därav kan man dock draga den slutsatsen, att även en obligatorisk kristendomsundervisning på gymnasiet, sådan som jag har fått, ej garanterar mot en ganska bristfällig kultur i detta avseende.
Gentemot herr Bergman vill jag säga, att jag undrar, om man kan få en obligatorisk kristendomsundervisning, som kan garanteras bli konfessionslös så, som herr Bergman avser. Det tillåter jag mig att betvivla redan av det skälet, att en hel del kristendomslärare på gymnasiet äro präster och sålunda själva troende. Hur skulle det kunna undgås, att dessa påtrycka lärjungarna sin trosuppfattning, även om de skulle försöka att vara fullt indifferenta?
Herr Trygger: Jag skall endast be att få deklarera min ståndpunkt i denna fråga. Den är, att jag i den första punkten hyser den meningen, att man bör förkasta sammanjämkningsförslaget, därför att det icke tager skälig hänsyn till första kammarens beslut, och vad den nästa punkten beträffar, så anser jag, att sammanjämkningsförslaget bör förkastas därför, att sammanjämkning icke bort äga rum.
Efter härmed slutad överläggning gjordes i enlighet med de därunder framkomna yrkandena propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å utskottets i den nu ifrågavarande punkten gjorda hemställan, för så vitt den rörde första kammaren; och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Punkten 2.
I sitt utlåtande nr 1 hade andra särskilda utskottet under avdelningen III hemställt, att, utom andra, de av herr G. Möller m. fl. och herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I:254 och II:417) måtte, i den mån de icke kunde anses besvarade genom utskottets hemställan under avdelningarna I och II, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
I berörda motioner hade yrkats, utom annat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för studentexamens avskaffande och ersättande med en för ett individualiserat arbetssätt bättre avpassad form av kunskapskontroll.
I anslutning till sin ovannämnda hemställan hade utskottet å sid. 90—92 i utlåtandet gjort vissa uttalanden beträffande studentexamen.
I en vid utskottets hemställan fogad reservation hade herr Olof Olsson m. fl. förklarat sig anse, att utskottet i anslutning till den uppfattning, som i fråga om studentexamen uttalats i de av herr Möller m. fl. och herr Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I:254 och II:417), bort hemställa, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för studentexamens avskaffande i dess nuvarande form och ersättande med en för ett individualiserat arbetssätt bättre avpassad form av kunskapskontroll.
