Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/13

Motioner i Första kammaren, Nr 149. 11

Då det från skilda utgångspunkter måste anses önskvärt, att den indusriella rättsordningen icke genombrötes av avtalsbrott, syntes frågan om obligatorisk skiljedom i rättstvister böra hänskjutas till nämnda undersökning. - - - Undersökningen borde även, framhöll departementschefen, omfatta de särskilt ömtåliga frågorna om olika blockad- och bojkottmetoder, tillämpade av arbetsgivare och arbetare, samt om möjligheterna för skiljedomsinstitutets införande inom olika arbetsområden även i andra tvister än rättstvister. Undersökningen avsåge att låta olika grupper klart fixera sina ståndpunkter, så att därom kunde avgivas en officiell rapport, vilken borde kunna bilda ett fastare underlag för omdömet om ändamålsenligheten. av vidare åtgärder till .arbetsfredens främjande- genom lagstiftning eller på annat sätt. Vid 1926 års riksdag förekom frågan ånyo till behandling och riksdagen anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t om ytterligare åtgärder till främjande av arbetsfreden. I det utlåtande av andra lagutskottet, vartill hänvisades i skrivelsen, framhölls bl. a., att frågan, huruvida det överhuvud taget vore ändamålsenligt att söka åstadkomma ytterligare åtgärder till arbetsfredens främjande, icke borde göras beroende av de ståndpunkter, som komme att intagas av de grupper, vilka vore företrädda inom den förut nämnda delegationen. Även om en viss hänsyn vid lagstiftningens utformande syntes böra tagas till åskådningarna inom de åsyftade grupperna, torde de meningsskiljaktigheter dem emellan, som vore att befara, icke böra tillmätas sådan betydelse, att de skulle föranleda att tanken på ytterligare lagstiftning övergåves. Man finge nämligen icke förglömma, att den föreliggande lagstiftningsfrågan icke enbart gällde reglerandet av förhållandet mellan två stridande parter utan att den jämväl i sig inneslöte ett problem av stor samhällelig vikt. Tydligt vore - framhölls vidare - att en lagstiftning åsyftades, som vore rättvist avvägd, fri från ensidighet och avpassad efter ett demokratiskt samhälles rättsordning. Statsrådet och chefen för socialdepartementet anförde i yttrande till statsrådsprotokollet den 30 december 1926 rörande frågan, hur utredningsarbetet på berörda område lämpligen borde bedrivas, bl. a. följande. . Givetvis hade det, från vissa synpunkter sett, varit önskvärt att frågan -om åtgärder för främjande av arbetsfred i hela dess vidd kunnat på en gång upptagas till prövning och alla däri ingående spörsmål samtidigt företagas till avgörande. Emellertid syntes detta icke för det dåvarande vara möjligt. Vid sådant förhållande vore det lämpligt, att uppgiften begränsades till det -område, där ett ingripande från lagstiftningens sida framför allt påkallades, nämligen det genom kollektivavtal uppkommande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare samt tvister i anledning härav. Departementschefen förordade därför, att frågan om lagstiftningsåtgärder för anordnande av ett obligatoriskt rättsförfarande i tvister på grund av kollektivavtal omedelbart upptoges till särskild behandling och att arbetet härpå bedreves jämsides med den förut tillsatta delegationens verksamhet. I enlighet med departementschefens framställning förordnade Kungl. Maj:t sakkunniga att biträda inom socialdepartementet vid fortsatt behandling av frågan om rättslig reglering