Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/220

10

Motioner i Första kammaren, Nr 154.

skiljedomsförfarande även bland de kommunala kollektivavtalen. Så var förhållandet beträffande det s. k. trestadsavtalet, gällande för Stockholm, Göteborg och Malmö från mitten av år 1919 till utgången av år 1922. Efter denna tidpunkt förekommer emellertid obligatorisk skiljedom endast ifråga om rättstvister i de kommunala avtalen. I - Utvecklingen har sålunda gått i den riktningen, att de garantier för arbetsfreden, som obligatoriskt skiljedomsförfarande i alla tvister innebära, upphävts på de områden, där de tidigare förekommit. Bortsett från de enskilda järnvägarnas kontorspersonal finn-es numera endast en grupp av anställda, nämligen extra kvinnliga telefonister, för vilken sådana arbetsfredsgarantier gälla. Inom olika för samhället viktiga områden, där arbetsvill-koren regleras genom kollektivavtal, finnes sålunda icke någon annan garanti för ostörd fortgång av arbetet, i händelse av att uppgörelse om förlängning av avtalet eller träffande av nytt -sådant icke står att vinna, än den som ligger i parternas vilja till fredlig överenskommelse. Det må ingalunda förnekas, att sådan vilja flerstädes är förhanden och utgör en viktig faktor. Man kan även peka pä, att öppna arbetskonflikter icke äro särskilt vanliga inom de områden, där fråga är om samhällsnödvändiga funktioner. En betydelsefull omständighet är emellertid därvid, att arbetsgivarparten inför nödvändi-ghet-en att hålla verksamheten i gång i regel anser sig förhindrad taga den yttersta konsekvensen av förhandlingarnas avbrytande och därför i .stället anser sig för föranlåten till eftergifter. Detta har varit särskilt påfallande vid städernas arbeten, där av olika anledningar de offentliga organens ställning som arbetsgivare visat sig utomordentligt svag. Arbetskonflikter av nu ifrågavarande slag hava i vårt land förekommit inom vitt skilda områden. En närmare undersökning av förekomsten av dylika konflikter under tiden före år1927 lämnas i den ovannämnda publikationen "Utredningar till bely-sande av arbetsfredsfrågan". Här må endast erinras om att besvärande konflikter förekommit vid järnvägarna, i olika städer (Sundsvall, Borås och Kalmar m. fl.), vid försvarsverket, vid kraftverksbyggnader och bland Telegrafverkets linjearbetare. Går man över till det enskilda näringslivets område, finnas även därinom exempel på konflikter, som synas ha varit av samhällsfarlig beskaffenhet. Erinras må endast om vissa arbetskonflikter mellan byggnadsentreprenörer och arbetare, som verkat hindrande för nödvändiga sjukhusbyggen. Vad nu anförts torde giva vid handen, att grundad anledning finnes att upptaga till utredning frågan om vad som -kan åtgöras för förebyggandet av samhällsfarliga arbetskonflikter. Vid en sådan utredning torde inställa sig ett flertal olika spörsmål, som förtjäna övervägande. Sålunda torde böra utredas, huruvida arbetsk-onfliktens natur att vara .samhällsfarlig bör vara att hänföra till vissa slag av för samhället nödvändiga funktioner, exempelvis samhällets förseende med livsmedel, vatten, gas och elektricitet etc., eller om även