Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/232

2

Motioner i Första kammaren, Nr 156.

I båda fallen har Kommunistiska Partiet lett massorna riktigt." (Pravda, 20 maj 1931.) Utslag av den sociala oro, som av kommunisterna med all makt underblåsts efter händelserna under det närmast föregående året, förekommo även 1932. Allt oftare gingo genom tidningspressen meddelanden om övergrepp och trakasserier mot offentliga myndigheter eller enskilda. De mest uppmärksammade kravallerna ägde detta år rum i Byske (23 maj), Klemensnäs (5 juli), Luleå (7 juli), Munksund, Skuthamn och Sandarne (9 juli) m. fl. platser, varvid det återigen var uppenbart att uppträdena framträdde i kommunistisk regi, kännetecknad bl. a. av att man vid attackerna på ordningspolisen lät kvinnor och barn gå främst i leden. De nämnda oroligheterna, som ägde rum i samband med en av kommunisterna ledd blockad av ett tiotal pappersmassefabriker i Norrland, iklädde sig mycket svårartade former. Ett stort antal av både poliserna och väldsverkarna själva blevo mera eller mindre allvarligt särade av stenkastning eller vapen. A Detta tillstånd av osäkerhet från de lojala medborgarnas sida att se lag och rätt hävdade inom ramen för ett demokratiskt styrt samhälle och därutöver kännetecknat av en målmedveten vilja från de kommunistiska elementens sida att med våldsmedel göra sina meningar gällande visade under fjolåret ingen tendens att upphöra. De allmänna metoderna för den lagbundna ordningens störande fortsatte. Det mest motbjudande utslaget för den råa våldsandan kan antecknas i samband med oroligheterna i Göteborg i mars 1933, vilka då voro föremål för en debatt i riksdagen i samband med en till exc. Hansson av herr Lindman framställd interpellation (A. K. 24 mars 1933). Därutöver mä som ett exempel på resultatet av propagandan bland det värnpliktiga manskapet erinras om matstrejken i Karlskrona i juli förra året. Det kan - det är vår mening - äga ett visst intresse att kasta en, om ock hastig, blick på den ideologiska bakgrunden för denna bolsjevikiska våldstaktik, som värt folk vid det här laget torde vara rätt förtroget med och mot vars lockelse till det, som i ett lagsamhälle ont är, det vid alltför många tillfällen ej visat tillräcklig motståndskraft. I Kommunismens ABCD, utgiven av N. Bucharin och E. Preobrasjenskij, tryckt i Stockholm 1927, finner man en antydan om våra svenska kommunisters innersta syften i följande formulering: "Medborgarkriget är en skärpt klasskamp, som förvandlar sig i revolution . . . om man tror revolutionen möjlig utan medborgarkrig, så är det ungefär detsamma som om man skulle tro på möjligheten av en "fredlig" revolution . . . Medborgarkriget låter klasserna i det kapitalistiska samhället till följd av sina intressemotsättningar marschera mot varandra med vapen i hand... I medborgarkriget reser sig klass mot klass. Därför kan det väl sluta med den ena klassens fullständiga seger över den andra, men omöjligt med en försoning, en kompromiss." Ur den kommunistiska litteraturen kunna med lätthet