Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/458

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
16
Motioner 12 Första kammaren, Nr 222.


makterna ta upp till utredning och prövning frågan om en omorganisation av den verksamhet, som här avses. Otvivelaktigt har den specialiserade förvaltningen sina stora förtjänster och är i vissa fall den ur såväl ekonomiska som andra synpunkter enda tänkbara. Men där denna specialisering och decentralisering leder till att samarbetet mellan organ och institutioner avsedda att handha uppgifter inom varandra mycket närstående områden icke kan uppehållas på önskvärt sätt, har denna specialisering resulterat i en form av överorganisation av betänklig art. Frågan gäller då hur man utan att frånta varje specialorgan dess naturliga uppgift och verksamhet skall kunna få ett tillfredsställande samarbete till stånd. Vi vilja med ett enda exempel göra klart, vad vi med tanke på den samhälleliga ungdomsvården i detta avseende mena. Den del av gällande arbetarskyddslagstiftning, som berör de minderåriga, faller tillsammans med övriga arbetarskyddsfrågor inom det verksamhetsområde, som socialstyrelsens 2:a byrå representerar. Undervisningsväsendet och därmed sammanhängande frågor har inom förvaltningen sin högsta instans i kungl. skolöverstyrelsen. Samällets barnavård har sitt centrala organ i socialdepartementets byrå för fattigvårds- och barnavårdsfrågor, och inom statens arbetslöshetskommission handläggas de frågor och ärenden, som beröra ungdomsarbetslösheten. Vi ha här endast nämnt några av de viktigaste områdena, som här komma i fråga, men det torde vara tillräckligt för att motivera vad vi på denna punkt ha att erinra och föreslå. Den organisatoriska apparat, som samhället här har till sitt förfogande, är, som tidigare sagts, utomordentligt värdefull i och för sig ur den förvaltningstekniska synpunkten sett, men för allmänheten, som vill och måste betjäna sig av denna apparat, blir förhållandet i många fall mindre värdefullt. Om vi förutsätta, att en enskild person eller ett underordnat organ beträffande ett fall, som berör en ung människa, måste hänvända sig till samtliga här nämnda och andra centrala organ för inhämtandet av erforderliga uppgifter och informationer, så visar det sig snart, hur tungt och ofullständigt detta maskineri arbetar. Lägger man därtill den omfattande och differentierade sociala verksamhet, som utövas av enskilda sammanslutningar, så blir förhållandet ännu mera påtagligt. Det kan icke vara att överdriva, om man säger, att effekten av en sådan specialisering på många håll är illusorisk. Vidare lär det icke kunna bestridas, att för flertalet av de unga, som utgöra objekten för den skydds- och hjälpverksamhet, som här avses, denna fördelning och rika uppspaltning av samhällets åtgärder är helt okänd. Helt naturligt bidrar detta i hög grad till att de ungas intresse för de sociala åtgärder, som samhället vidtager för ungdomens eget bästa, är så relativt litet som fallet faktiskt är. Hur omfattande frågan om en ordnad social ungdomsvård är, framgår av det utkast till ett socialt ungdomsskyddsprogram, som utarbetats av Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund (Bilaga). Ur flera synpunkter än de här anförda skulle det därför enligt vår mening vara utomordentligt värdefullt, om det exempelvis inom socialstyrelsen eller Kungl. skolöverstyrelsen upprättades ett särskilt organ, som fick till uppgift