Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/548

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
4
Motioner i Första kammaren, Nr 250.


hållande som måste betecknas som en allvarlig brist. Sista siffran var över 20,000. Vid en undersökning av invandringen från olika europeiska stater under 5-årsperioden 1928-1932 erhållas följande siffror: . . Överskott (+) 1 Ti11- l-esp- från Utvandrmg , lnvandring resp underskott (-) Finland .......................................... -. 999 1,840 + 841 Norge .............................................. .- 1,939 3,775 + 1,836 Danmark ...................................... .- 2,678 2,493 - 185 Storbritannien .............................. .. 382 504 + 122 Tyskland ...................................... -. 1,275 2,570 + 1,295 Österrike .......................................... -. 106 315 + 109 Frankrike ...................................... -. 551 483 + 132 ltalien .............................................. -. 133 226 + 93 Rysslandl ...................................... -. 157 c-:a 235 + cza 80 Övriga ............................................. .- 648 983 + 335 Summa + 4,658 Uppställningen visar, att endast i fråga om Danmark utvandringen från Sverige varit större än invandringen hit. I övrigt visar t. ex. Norge ett överskott på 1,836, Tyskland ett på 1,295 och Finland ett på 841 personer. Sverige torde vara ett av de få land, som ännu tillåta, att en sådan stegring sker i deras innevånartal genom invandring av utlänningar. Då Sverige dessutom under endast de tre åren 1930 t. o. m. 1932 fått mottaga en omfattande återströmning av svensk-amerikanare på tillsammans 14,399 personer, så att sammanlagda överskottet till Sverige inflyttade personer endast under dessa tre år uppgått till 17,245 personer, torde det stå klart, att förhållandena arta sig mycket allvarligt. Enbart återinvandringen av svensk-amerikanare, mot vilken man rimligen icke kan ha något att invända, har ökat belastningen på arbetsmarknaden så mycket, att, om denna dessutom kompletteras med en, enligt vad senare skall visas, tämligen ohejdad utlänningsinvandring, svårigheterna att skänka sysselsättning åt landets egen befolkning under nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden ovillkorligen kännbart stegras. Enligt 1927 års lag om utlännings rätt att här i riket vistas stadgas vidare, att icke svenskfödd utlänning får uppehålla sig har i riket på pass tre månader, eller vid visering under dennas giltighetstid. Vill vederbörande kvarstanna längre, skall han ingå till socialstyrelsen med begäran om uppehållstillstånd, som skall meddelas till viss tid. I kapitel 3 stadgas ytterligare, att utlänning icke äger utan särskilt tillstånd (arbetstillstånd) här i riket antaga eller innehava ställning i annans tjänst, med mindre för honom gäller visering, som innefattar tillstånd härtill. 1 Svenskbyborna ej medräknade.