Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/553

Motioner t Första kammaren, Nr 250. 9

politik, som medför en kännbar minskning av det egna folkets möjligheter till försörjning. Även om hänsyn tages till behovet av nödvändig och för produktionen nyttig utländsk arbetskraft särskilt inom vissa grenar därav, måste det dock sägas, att utvecklingen hittills varit olycklig för landets egen befolkning och att en betydande åtstramning i tillståndslämnandet därför måste utan dröjsmål komma till stånd. Bestämmelser böra genomföras, så att alla avskedanden av svensk arbetskraft till förmån för utländsk undvikes. Då det har visat sig, att de flesta länder redan i praktiken genomfört mycket stränga bestämmelser i fråga om immigranter, kan det icke av dessa anses opåkallat, att Sverige i samma omfattning tillvaratager sina undersåtars intressen. Eftersom det finnes anledning att misstänka, att ett betydande antal utlänningar dels på endast uppehållstillstånd i viss omfattning taga arbetsanställning, dels ock genom att på annat sätt kringgå gällande bestämmelser utan vederbörligt tillstånd konkurrera på arbetsmarknaden, torde motåtgärder böra vidtagas även på denna punkt. Det lär i upprepade fall ha hänt, att då myndigheterna påtalat fall, då arbete tydligen utförts mot diverse förmåner, man förnekat att (avlönad) arbetsanställning förelåge, varefter den nödvändiga bevisningen varit mycket svår att anskaffa. I lagen borde därför införas ett stadgande, att utlänning icke må utan arbetstillstånd åtaga sig att utföra arbete av sådan art, att dess utförande vanligen överlåtes åt betalad arbetskraft. En kraftig skärpning av gällande straiisatser torde böra vidtagas. Det kan f. ö. ifrågasättas, om icke här såväl som i flera utländska länder vid överträdelser av här ifrågavarande bestämmelser vederbörande böra föreläggas att inom 48 timmar lämna landet. Enligt kungl. förordning av den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter med däri sedermera vidtagna ändringar skall utlänning, då han reser omkring i vårt land och för egen eller - såsom utskickad - för annans räkning till inledande av handel med eller utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten till riket till närmaste kronouppbördsman i stad avlämna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här kvarstanna, samt därvid för rättigheten att idka handel förskottsvis erlägga viss avgift. För att uppträda som handelsresande fordras icke arbetstillstånd, såvida icke vederbörande arbetar för svensk firma. Följande redogörelse för förhållandena är huvudsakligen baserad på en framställning vid årsskiftet från olika sammanslutningar av handelsagenter och handelsresande i Sverige till generaltullstyrelsen. Inom affärsvärlden har man sedan lång tid tillbaka kunnat konstatera, att kontrollen över att berörda avgifter erläggas av utlänningar, som här bedriva försäljning, i hög grad eftersättes och lämnar mycket övrigt att