Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
6
" Motioner 1 Första kammaren, Nr 148.


Det torde icke ha undgått någon, som närmare sysslat med de i vårt land förekommande arbetskonflikterna, att det fackliga föreningsväsendet jämväl i andra hänseenden företer påtagliga brister. Visserligen är den fackliga föreningsrätten en medborgelig rättighet, som helt och fullt måste lämnas oförkränkt. Men föreningsrättens numera i vårt land allmänt erkända grundsats kan ingalunda anses innebära, att den lämnas fri från varje laglig reglering. Ett sådant anspråk står icke i god överensstämmelse med de principer, som kommit till användning å andra närliggande områden. Minst av allt får föreningsrätten urarta till ett mot den enskilde riktat tvång. Konsekvenser av denna art äro oförenliga med ett demokratiskt samhällsskick och strida mot den medborgarfrihet, som varje demokratiskt parti ej minst i vår tid har till uppgift att värna. Såsom en sådan konsekvens måste utan all tvekan betecknas, då tillhörigheten till en facklig organisation förbindes med mer eller mindre förtäckta villkor om politiskt ståndpunktstagande och de fackliga organisationerna på denna väg underordnas ett visst politiskt parti. Att den enskilde medborgarens politiska åsiktsfrihet, som utgör en grundpelare för varje demokratisk samhällsordning, på detta sätt kringskäres, måste anses utgöra en allvarlig fara för demokratiens bestånd. Vidden av denna fara framstår först fullt tydlig, då man betänker att, såsom förhållandena nu gestalta sig i vårt land, den enskildes rätt till arbete och utkomst inom allt större antal arbetsområden faktiskt är beroende av hans anslutning till den ena eller andra fackliga organisationen. Med all sannolikhet torde nu antydda, liksom åtskilliga andra missförhållanden och oarter inom det fackliga föreningsväsendet icke kunna undanröjas på annat sätt än genom en reglering i lag av det fackliga föreningsväsendet. En sådan lagstiftning bör, liksom på föreningsrättens område i allmänhet, ha till syfte att närmare bestämma bl. a. sammanslutningens ändamål och organisation, villkoren för inträde och utträde, medlems rösträtt och formerna för besluts fattande. V De frågor, om vilkas utredning vi nu göra liemställan, äro ej minst med hänsyn till det nuvarande tidsläget av den allvarliga och brådskande beskaffenhet, att deras lösning icke längre kan få skjutas åt sidan. Utredningen bör igångsättas snarast möjligt och denna bör så bedrivas, att förslag kunna förväntas framlagda redan för nästinstundande riksdag. Beträffande åtskilliga av de av oss berörda frågorna föreligger ock redan ett omfattande utredningsmaterial. Under åberopande av vad ovan anförts yrka vi, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville snarast låta verkställa utredning och för 1935 års riksdag framlägga förslag till lagstiftning rörande dels obligatorisk skiljedom och därmed förenat förbud mot arbetsinställelse såväl i arbetstvister, vari stat eller kommun är part, som ock i andra arbetstvister, som medföra fara för betydande samhällsintressen, dels stärkande av den nu