Motioner i Andra kammaren, -Nr 50. 7 kunnat ordna med kliniker, då såväl ekonomiska som andra hinder, t. ex. möjligheterna att erhålla tandläkare till dessa kliniker, lagt hinder i vägen för frågans lösning. Det torde icke kunna undvikas att de vittgående besparingskrav, vilka samhället i detta läge måste ålägga sig, även komma att gå ut över folktandvården. Men det kan med starka skäl sättas ifråga om ej detta är en besparing som drabbar ett av våra viktigaste beredskapsområden. De relativt blygsamma belopp som staten lägger ner på denna verksamhet torde vara mycket väl använda pengar. Denna folktandvård kan med fog sägas vara en förebyggande sjukvård, som även ur besparingssynpunkter är att förorda. Redan nu har ett stort antal kommuner, på egen bekostnad, ordnat skoleller folktandvård på ett eller annat sätt. Vissa kommuner ha ordnat folktandvården efter ungefär samma linjer som skulle ha skett om kommunen tillhört landstingsområde, som redan ordnat tandvården. Andra kommuner ha genom avtal med praktiserande privattandläkare ordnat tandvården för sina skolbarn o. s. v. . Att dessa kommuner, som på ett eller annat sätt ha ordnat tandvården, ej kunna komma i åtnjutande av statsbidrag för denna sin verksamhet, är att beklaga. Att sådan kommun råkar vara belägen inom ett landsting, som ej har haft möjlighet att ordna denna sak, kan ej vara ett rimligt skäl för att dessa kommuner ej skola ha möjlighet att erhålla statsbidrag för sin tandvårdande verksamhet. - lfrågavarande kommuner få ju även bära den del av kostnaden som landstingen skulle ha burit, därest tandvården i länet vore ordnad enligt nämnda kungörelse. Enligt inhämtade uppgifter uppgå ifrågavarande kommuners utgifter för varje behandlat barn och år till ett belopp varierande mellan 13 och 40 kronor. Denna dryga kostnad bör ej helt läggas på kommunerna, då det ej kan läggas dem till last att tandvården inom hela länet ej är ordnad. Därför synes det skäligt att dessa kommuner tilldelas ett statsbidrag med 4 kronor pr barn och år, tills det vederbörande landsting har kunnat ordna folktandvården. Statens utgifter för denna sak bli ej större än om respektive landsting ordnat folktandvården. I anledning av ovanstående få undertecknade föreslå, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts kungörelse nr 358 av den 3 juni 1938, angående statsbidrag till folktandvården, att kommun, som ordnat skol- eller folktandvården, måtte i likhet med stad som ej deltager il landsting erhålla statsbidrag med 4 kronor pr behandlat barn
