Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Andra kammaren, Nr 74. 3 belägna landsdelar, regleringsavgiften borde ersättas med en resp. Iän tillfallande på väsentligt högre avgifter grundad accis att tagas i anspråk för ungefär samma ändamål, som den nu gällande lagstiftningen i mån av medelstillgång ger möjlighet att tilgodose beträffande de av företaget närmast berörda bygderna. De sålunda i den allmänna diskussionen framförda synpunkterna äro värda övervägande, och enligt vad vi ha oss bekant har länsstyrelsen i Jämtlands län i skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit önskvärdheten av att här berörda frågor måtte vinna beaktande. Vi ha också kommit till den uppfattningen att en utredning kan vara påkallad för utrönande av huruvida den nuvarande lagstiftningen kan anses tillfredsställande i vad den avser att tillgodose berättigade anspråk på ersättning och kompensation för skador och olägenheter m. m. av den art, som ovan berörts. I främsta rummet bör frågan "om tillhandahållande av kraft åt kringliggande bygd" bli föremål för utredning. Såvitt känt är har endast i något enstaka fall hittills förekommit, att ansökan gjorts om åtnjutande av dylik kraft, oaktat sådan i flera fall blivit utdömd. Detta till synes egendomliga förhållande torde i viss utsträckning bero därpå, att ersättningskraft erhållits av vederbörande vattenfallsägare vid upplåtelse av vattenrätt. Hänsyn till dylik krafttillgâng torde också tagas av vattendomstolen, som bestämmer lägre belopp av bygdekraft där avtal om ersättningskraft föreligger. På dylikt sätt hjälpes emellertid icke den befolkning, som icke haft del i den försålda vattenrätten och som i regel är boende på längre avstånd från kraftverket. Enligt 4 kap. 4 § vattenlagen skall i den mån kraft, varom här är fråga, bygdekraff, tagas i anspråk, ersättning därför givas med ett belopp, som motsvarar kraftverksägarens självkostnad med tillägg av 2 % på anläggningskapitalet, och skall kraften uttagas vid kraftstationen eller, där det lämpligen kan ske, å ägaren tillhörig ledning. För erforderliga ledningar i övrigt måste alltså köparen av bygdekraft ensam svara. Det ställer sig för bygdekraftens mottagare i regel så dyrt att ifrågavarande möjlighet icke kan utnyttjas, åtminstone gäller detta i så glest befolkade trakter som i t. ex. Jämtland, där ledningskostnaderna med nödvändighet i regel bli mycket höga och kraften mestadels ej kan ekonomiskt och i fullutsträckning utnyttjas. Då gällande bestämmelser rörande bygdekraft sålunda uppenbarligen ej tillgodose det avsedda syftet bör en översyn av dessa bestämmelser ske för att bereda möjligheter till billigare bygdekraft. - Bestämmelserna i 4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen om regleringsavglflel synas även tarva granskning. Paragrafernas nuvarande materiella" innehåll och utformning ge nämligen icke de möjligheter till kompensation for skador och olägenheter, som äro önskvärda och berättigade. Enligt lft§ första stycket kunna ifrågavarande avgifter, som skola bestämmas särskilt tor varje av regleringen berört strömfall, variera mellan 10 öre och 3 kronor for varje turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften 1