5 Motioner 1 Andra kammaren, Nr 75. Nr 75. Av herr Jonsson i Eskilstuna, om viss ändring i lagen om kommission, handelsagentur och handelsresande. Enligt gällande lag har en agent, som för fabrikant eller handlande försäljer varor, icke rätt att utan särskilt bemyndigande mottaga betalning för försålda varor. Lämnar en köpare honom likvid utan att han försäkrat sig om ett dylikt bemyndigande, sker det på hans egen risk. Förskingrar agenten beloppet, har köparen att ånyo erlägga betalning. Vad nu sagts gäller även om förmedlaren är handelsresande. Vid varudistribution från grossist eller fabrikant till detaljhandlare eller annan köpman, som på grund av yrkesutbildning eller erfarenhet känner till dessa bestämmelsers innebörd, innebär detta förhållande ingen risk för köparen. Med den omfattning som varudistributionen direkt till allmänheten genom agenter (handelsresande) i våra dagar har fått, öppnas däremot stora möjligheter för bedrägliga varuförmedlare att utan bemyndigande från sin huvudman tillnarra sig pengar från godtrogna köpare i form av förskottslikvid eller måhända oftare som handpenning för köpta varor. I regel torde det härvid i varje särskilt fall röra sig om smärre belopp, och köparen finner sig oftast i sitt öde utan att anmäla saken till åtal. Men stundom kan förlusten bli betydande i förhållande till köparens resurser såsom följande rättsfall torde visa. Av Göteborgs rådhusrätt dömdes enligt utslag av den 11 februari 1941 en möbelagent för olika förskingringsbrott till fyra månaders straffarbete - villkorlig dom -, varjämte han förpliktades att till målsägandena, inalles åtta stycken, utgiva ett belopp på tillsammans 2 615 kronor. Av sakägarna voro flertalet industriarbetare, och de dem tilldömda beloppen växlade mellan lägst 15 kronor och högst 930 kronor. Denna agent hade sedan år 1933 varit verksam som försäljningsombud i Göteborg för en större möbelfirm-a i Jönköping och enligt ett på våren 1938 mellan honom och firman träffat avtal hade han tillförsäkrats 15 % provision å av honom för firman upptagna och av denna godtagna order jämte visst tantiem. Firmans tryckta ordersedlar innehöllo bland annat bestämmelse om att betalning skulle erläggas direkt till firman, men firman hade medgivit rätt för agenten att av kunden uppbära 10, högst 15 % av köpesumman såsom handpenning och jämväl godtagit andra order beträffande vilka agenten uppburit förskottslikvid med högre belopp. Sedan agenten från sakägarna själva eller genom ombud upptagit order för bolagets räkning, därvid målsägandena erlagt handpenning, hade han därjämte från vissa av dem uppburit ytterligare belopp som slutlikvid för
