4 Motioner i Andra kammaren, Nr 100. och fann skål tala för att vid den av statsutskottet omförmälda utredningen jâmvâl frågan om statsbidrag till kostnaderna för barnaföderskas färd till och från förlossningsanstalt bleve föremål för uppmärksamhet. Riks-dagen beslöt i enlighet med utskottens förslag i berörda punkter. Frågan togs ånyo upp vid 1939 års riksdag i motion li: 305, undertecknad av åtta av andra kammarens kvinnliga ledamöter. I denna motion hemställdes att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att frågan huruvida och enligt vilka grunder statsbidrag måtte utgå för mindre bemedlade barnaföderskors å landsbygden resekostnader för distrikts- och reservbarnmorskor, vid förrättning i barnaföderskas hem, där detta är beläget på större avstånd från stationsorten, snarast måtte upptagas till prövning Och att förslag i ärendet måtte föreläggas 1940 års riksdag. I sitt utlåtande (nr 5: 1939) framhöll statsutskottet att utskottet redan tidigare uttalat sig till förmån för en omprövning av det spörsmål det här gällde, i syfte att lindra kostnaderna. vid förlossning i hemmet för de barnaföderskor, som bo på längre avstånd från distriktsbarnmorskas stationsort. Statsutskottet hänvisade vidare till årets statsverksproposition, av vilken framgick att vederbörande departementschef hade sin uppmärksamhet riktad på frågan, ehuru han ansett sig böra avvakta någon tids erfarenhet rörande det praktiska värdet av gällande bestämmelser om mo-derskapspenning och mödrahjälp innan frågan upptoges till slutlig prövning. Vid så-dant förhållande och då det med hänsyn till departement-schefens uttalande torde kunna förväntas att spörsmålet inom den närmaste tiden bleve föremål för förnyat övervägande, fann utskottet icke erforderligt att framställning gjordes till Kungl. Maj:t på sätt i motionen yrkats. Riksdagen följde utskottet. Som framgår härav ha såväl utskott som riksdag ställt sig välvilliga till frågan och uttalat sig till förmån för en omprövning av densamma. Någon sådan har emellertid icke kommit till stånd, ehuru tre år förflutit sedan ärendet senast var före i riksdagen, vilket torde vara förklarligt med hänsyn till rådande förhållanden under nämnda tid. Meninte minst nuvarande svåra tider motivera att frågan snarast blir föremål för omprövning från Kungl. Maj :ts sida, då orättvisorna mot de barnaföderskor, som bo långt från barnmorskornas stationsort och följaktligen ha att erlägga dyra resekostnader för barnmorska vid förlossningsvård, bli ännu mera framträdande än tidigare. Värdet av det av statsmakterna lämnade stödet åt -landets barnaföderskor, i form av moderskapspenning och mödrahjälp, torde allmänt erkäm1as, men om vissa av landets barnaföderskor nödgas använda en betydande del av den ekonomi-ska *hjälp de erhålla för bestridande av kostnader för förlossningsvård, vilken andra barnaföderskor ha kostnadsfri, så innebär detta en uppen-bar orättvisa mot de förstnämnda. Därtill kommer att denna orättvisa främst drabbar landsbygdens fattiga barnaföderskor, i synnerhet i glesbebygg-da delar av landet, där avstånden äro stora och där sålunda rese
