Motioner i Andra kammaren, Nr 116. 13 föra djupt olyckliga verkningar. Det sålunda erforderliga straffskyddet för unga kvinnor som uppnått femtonårsgränsen synes kunna komma till stånd antingen genom en generell höjning av straffbarhetsgränsen, t. ex. till sexton år, eller genom att man, utan att företaga någon allmän höjning, för särskilda fall stadgar straff för den som övar otukt med kvinnlig ungdom över femton år." l Av de anvisade vägarna godtog departementschefen i likhet med de sakkunniga vid denna tidpunkt endast den senare. För den härigenom avvisade tanken på en höjning av åldersgränsen i 18 kap. 8 § från femton till sexton år föreligga emellertid starka skäl. Det sextonde levnadsåret är för de flesta människor ett ytterst betydelsefullt brytningsår, under vilket någon som helst psykisk mognad för ett med vuxnas likartat sexualliv ej föreligger. Tvärtom finnas då ovanligt stora risker att upplevelser av sådan art skall påverka utvecklingen i felaktig riktning. I t. ex. engelsk och norsk rätt har också den korresponderande åldersgränsen satts till sexton år. För en sådan reform har också numera tillkommit det skälet att vetenskapen iakttagit en tendens till förlängning av pubertetstiden. Då en sanering av ungdomens sexualliv synes nödvändig, varom en växande opinion står enig, få vi härmed föreslå, att riksdagen måtte för sin del besluta höjning till sexton år av den i 18 kap. 8 § strafflagen stadgade åldersgränsen femton år. \ Samtidigt hemställes, att åt utskottet måtte uppdragas att utarbeta nödig författningstext. Stockholm den 21 januari 1942. Ebon Andersson i Stockholm. Ruth Gustafson. Olivia Nordgren. Kerstin Hesselgren. Bihang till riksdagens protokoll 1942. 4 saml. Nr 109- 116. *
