Motioner i Andra kammaren, Nr 121. 9 terna garantera kontraktsodlarna, att de vid eventuell missväxt eller svag skörd på grund av ogynnsamt klimat, insektsangrepp eller övriga omständigheter, varöver odlarna icke rå, skola erhålla skälig lön för sitt nedlagda arbete och bestridda omkostnader. Lärrmades odlarna denna garanti, vilken staten skulle lämna genom spannmålsbolaget, hälla vi det för troligt, att den önskade ökningen av oljeväxtarealen snabbt kunde nås. En avsevärd ökning av den areal, varpå oljeväxter odlas, komme givetvis att medföra en motsvarande minskning av arealen för andra grödor, troligen i första hand spannmål. Som dessa undanträngda grödor absolut inte äro så värdefulla för folkförsörjningen, trots bristen på både brödsäd och foderspannmål, och vi efter de båda dåliga åren våga hoppas på normal skörd i år, kan detta inte användas som argument mot en ökning av oljeväxtarealen. Eftersom praktiskt taget allt i Sverige skördat oljeväxtfrö måste torkas artificiellt, blir det en rätt svår uppgift för spannmålsbolaget att uppbringa tillräckligt med torkar, om vi lyckas få odlingarna så omfattande som önskvärt är. Dessa svårigheter böra dock kunna övervinnas. Huru stor del av 1941 års skörd som är lämplig till utsäde är oss inte bekant, men som den kvalitativt sett förnämligaste av oljeväxterna, d. v. s. vallmon, inte kräver större utsädesmängd än cirka 5 kg per hektar och höstens skörd uppges vara 832 ton, böra vi i varje fall ha tillräckligt med utsäde därav för så stora arealer, som vi kunna få jordbrukarna att beså därmed. Vårrapsens tillgängliga utsäde är ju, som uppges i propositionen, rätt ringa, men vitsenapsutsäde torde vi ha övernog av. Alltså råder knappast någon brist på utsäde för de växter, som kan sås redan våren 1942. Hösten 1942 bör arealen för vinterraps - om inte mot förmodan en avsevärd förbättring i de transoceana handelsförbindelserna då inträtt - mångdubblas. Denna gröda har ju visat sig vara både rikt givande och relativt lätt att odla på därför lämpliga jordar inom passande områden. Därför torde risken med att odla några tiotusental hektar härav vara mycket ringa. Snarast möjligt borde även en odlingsplan utarbetas av sakkunniga för de oljeväxtgrödor, som skola skördas hösten 1943. Själva hålla vi för troligt att om vi besådde cirka 120 tusen hektar med oljeväxter, isförsta hand vmterraps och vallmo, så skulle Sveriges försörjningsproblem i fråga om fett lösas även under krigsåren. Överproduktion behöva vi naturligtvis inte frukta ännu på några år. När vi förorda en ökad svensk framställning av vegetabilt fett, sker det därför att smörproduktionen är otillräcklig. Smöret är enligt.vårtförme.na1-1.de det förnämligaste matfettet, som varje svensk borde ha möjhghet att fortara tillräckliga mängder av. Skulle vi efter den fred, som vi alla längta efter, men som synes drojfi, åter få så stor smörproduktion att behovet av vegetabilt fett blir mindre Bihang till riksdagens protokoll 1942. 4 saml. Nr 117-H23. 2
