Motioner i Andra kammaren, Nr 23. 3 Nr 23. Av herr Sundström i Vikmanshyttan, angáende genomförande av en djurskyddslagstiftning. I lagen om straff för djurplågeri heter det: "Visar någon i behandling av djur uppenbar grymhet, genom misshandel, överansträngnnig, vanvård eller annorledes, straffes för djurplågeri med böter. Är djurplågeriet av svår beskaffenhet eller äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande må till fängelse i högst sex månader dömas." Erfarenheterna ha visat att denna formulering av lagtexten icke på långt när fyller de *anspråk man har rätt att ställa på lagen om djurplågeri. Sålunda finns det en mångfald bevis för att domstolarna äro mycket tveksamma huru de skola förfara i dylika fall. v Jag skall här anföra några exempel därpå. I oktober månad 1923 förekom vid Svartlösa och Öknebo häradsrätt ett fall då en person var åtalad för vanvård av en häst, en 7 år gammal valack. Enligt vad av handlingarna framgick så infann sig på särskild kallelse distriktsveterinären för att besiktiga hästen ifråga. Vid besöket så befanns det att djuret var försett med två i taket fästade reptåg under bröst och buk. Tågen voro synbarligen avsedda att stödja hästen så att han icke skulle falla omkull. Vidare heter det: hästen var mager och behäftad med ett flertal sår över hela kroppen. Såren ha uppkommit vid resningsförsök. Då hästen skulle flyttas höll han på att ramla omkull. Vid landsfiskalens besök hölls hästen uppe medels tre linor. Ägaren till hästen dömdes av häradsrätten enl. 18 kap. 16 par. strafflagen till 200 kr. böter. Målet överklagades hos Svea hovrätt, som fastställde häradsrättens utslag. Genom överklagning hos Högsta Domstolen frikändes ägaren, enär det icke kunde bevisas att uppenbar grymhet förelåg. - Ett annat fall. Vid Södra Möre häradsrätt 1929 förekom ett fall då en lantbrukare åtalats för att han icke omedelbart låtit nedslakta en ko som fått båda bakbenen avklippta av ett tåg. Händelsen ifråga inträffade kl. 10.30 e. m. Kl. 11, då ägaren i sällskap med några andra personer kom till olycksplatsen, hade djuret kravlat sig upp och stod på sina benstumpar. Ägaren blev då tillsagd att omedelbart nedslakta djuret, men förklarade att han icke kunde skaffa folk den tiden på dygnet för bortforsling av kon, och skulle den slaktas och ligga kvar över natten skulle köttet förstöras.
